Inte säker på om det sorterar under avdelning “navelskåderi”, men fastnade en stund pga artikeln “Alla har en historia att berätta”, i Expressen. Larry Smith har gett ut en bok som innehåller människors biografier, varav ingen innehåller mer eller mindre än sex ord. Självklart börjar man fundera på sin egna 6-ordsbiografi, det är ju ofrånkomligt. (Man kanske kan kalla det sexords-biografi också, men jag får av någon anledning helt andra associationer då…) Kan aldrig lära mig tillräckligt mycket var något som dök upp i huvudet och kanske kan reflektera mitt liv relativt väl. Hur ser din 6-ordsbiografi ut? (Eller sexords-dito om du föredrar det!)

Mymlan utmanade mig före påskhelgen — nämn en bok eller flera som tränar hjärnan, ursprungligen från klokbok — och tänkte passa att göra det nu, med tanke på ämnet ovan. Jag har nog egentligen inte någon bok som jag upplever tränar min hjärna mer än någon annan. Vilken bok som helst, egentligen, passar in på den rubriceringen. En bok som jag återkommer till ofta, är Neil Gaimans “American Gods” — inte säker på om den tränar hjärnan, så mycket som den stimulerar min världsbild och mina tankar. Tillsammans med ett av mina favoritseriealbum “Preacher” så indikerar det möjligen en hunger och nyfikenhet på myter och religion, något som jag helt lever utan egentligen.

Vad jag skulle kunna identifiera som träning dock är att jag nästan alltid väljer att läsa engelska författare på ursprungsspråket. Det har hänt att jag läst både engelska och svenska upplagor av samma bok, bara för att se skillnaden, och jag kan rekommendera det. Ibland blir det två nästan helt olika böcker, inte så att de handlar om olika saker, utan för att språken genererar olika uppsättningar associationer.

En bok som jag tagit lång tid på mig att ta mig igenom, det har tagit flera år faktiskt är “The Elegant Universe”. Boken ställer inte höga krav på läsaren men det rör ämnen som man kan inbilla sig att man inte klykar och därför gör det mycket svårare än det faktiskt är. Jag läser lite i taget, sen går jag och funderar över det. Ibland läser jag till och med om avsnitt för att jag ska vara säker på att jag förstått. Kan rekommendera den till alla som är nyfikna på hur saker och ting fungerar även om vi inte kan “se” dem med blotta ögat. Boken har dessutom gjorts i filmform (innehåller reklam) för den som föredrar det.

Apropå böcker har jag på sistone börjat upptäcka fördelarna med att lyssna på ljudböcker. Efter att jag lyckades komma över ljudböckerna där Stephen Fry läser Harry Potter, är jag lite såld på formatet. Det är en viss tröskel att “trivas” med rösten som läser högt, men när det är bra är det oslagbart. I en trång buss kan det ibland vara hög krångelfaktor att läsa, och då är mediaspelaren oslagbar.

Jag läser på Svensk Bokhandel att de mest populära titlarna på ljudböcker, också finns piratkopierade lite varstans (även om de nu bara skriver The Pirate Bay i artikeln) vilket upplevs som något dåligt. Det slår mig att tolkningen saknar något … skulle det möjligen inte kunna vara så att eftersom de finns piratkopierade marknadsförs titlarna såpass att de köpts i större omfattning? Vi snackar spekulation här ju, och det ena kan ju lika gärna vara lika sant som det andra, menar jag.

Har någon lånat ut en bok, förresten? Jag “lånade” ut (i praktiken blev det ju en kopia faktiskt) Harry Potter-ljudböckerna till en kompis. Hon lär, garanterat, precis som jag, köpa den sista boken där Fry läser eftersom det var en sån fantastisk upplevelse och det händer än idag att hon tackar mig för att ha tvingat på henne filerna. Första boken hittade jag dessutom på ett fildelningsnätverk, som föranledde mig att köpa in hela serien. Jaja, saker är ju sällan svart eller vitt.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , ,