Sydsvenskan har frågat 100 musiker och artister hur de ställer sig till fildelningsfrågan. Det visar sig att två av fem faktiskt tycker att ideell fildelning ska legaliseras, men å andra sidan är det en än större andel som faktiskt fildelar olagligt själva.

Statistik är ju vad det är, såklart, och kanske särskilt i det här fallet ska det tas med en extra stor nypa salt. Men det blir ändå lite kul att jämföra, 20% fildelande svenskar i åldrarna 16–74 år, jämfört med 59% av de tillfrågade artisterna som Snild Dolkow på pp konstaterar. Siffrorna indikerar en överrepresentation av branschfolk.

Personligen har jag egentligen ingen anledning att moralisera över artisternas vad det verkar dualistiska inställning till fildelning, tycker det är kanon att de ingår i samtiden. I längden innebär det större förståelse för fenomenet och det är egentligen inte alls konstigt att folk är intresserade av vad andra gör inom samma bransch när möjlighet finns. De känner säkert att de har rätt till det.

Men visst måste man fundera över branschens ofta använda argumentation i skenet av detta ljus. Ett av problemen med diskussionerna om huruvida fildelning är skadligt eller inte, har ju gällt om varje kopia innebär en förlust eller inte.

Att artister fildelar själva ställer branschens egna statistik på huvudet. Varje kopia räknas noggrant av intresseorganisationer och presenteras som förlorad förtjänst, nämligen. På det här viset blir det tydligt att varje fildelad kopia inte kan räknas på det vis som det framställts hittills. När branschen själva ingår, och med största sannolikhet anser sig få göra det, så måste intresseorganisationerna nog skrota det argumentet.

Man får dessutom intryck av att kartellerna kommit undan med rätt mycket blå dunster genom att ha piratkopiering att skylla på, och en del har ruttnat så smått av artikeln att döma.

— Skivbolag har under femtio års tid haft som enda syfte att klämma artisterna på så mycket pengar som möjligt. Helt plötsligt har skivbolagen blivit någon sorts intresseorganisation för artister och det är inte sant.

— För fem år sen borde de fem stora skivbolagsjättarna ha tänkt dessa tankar. Det är inte min plats som artist att lösa detta, säger en ung popsångare.

Privatlivsproblematiken tas inte upp i artikeln, så fildelningen röner framgångar på helt egna meriter vad det verkar bland de, emellanåt försiktigt, positivt inställda. Det borgar för att framtidsvisionerna kanske framstår som mindre pest eller kolera för artister i långa loppet. Det fanns emellertid en och annan kommentar av typen “hårdare lagstiftning”, så det hade varit intressant att höra exakt hur stora ingrepp i den privata sfären en sådan person är redo att gå. Eller om ens vetskapen om att det är det det innebär finns. Men kanske till nästa enkät…

Andra som kommenterar: Basic Personligt | jj.n

* * *

Andra bloggar om: , , , ,