Det har gjorts en enkät bland nordbor om vårt fuskande. Om jag förstår artikeln rätt rör det sig om vad vi medborgare tror om andra, inte hur mycket vi de facto fuskar. Som förtroendemätare är det inte en särskilt upplyftande läsning. Vi verkar till största delen bestå av en massa människor som misstror andra. Det är såklart den här sortens attityd som lägger grunden för helt idiotiska beslut och lagar, som i princip fungerar att omyndigförklara oss. Hur bryter man en sådan här trend? Hur får man människor att känna förtroende för varandra igen?

Sydsvenskan passade på att ställa lite frågor till Lars Gustavsson, vd för Ifpi, angående uppgifterna om att artister själva fildelar. Det är ganska tragikomisk läsning, eftersom han anser att de artister som uttalat sig om sin situation tydligen inte vet vad de talar om. En ganska läskig överlägsen attityd som det är svårt att låta bli att skratta åt, men som är förbaskat allvarlig faktiskt. De där som Ifpi säger sig representera är inte annat än lite mindre vetande, som helt enkelt behöver en stark hand som styr upp dem, om man ska tolka hans inlägg.

Johns Hopkins universitet i USA kan skryta med världens största databas för information och forskning om reproduktiv hälsa. Emellertid gör man sig inte besvär genom att använda ordet “abort” när man söker information, eftersom någon är rädd för att staten ska ta bort det ekonomiska stödet då, kan man läsa på Biblioteksrelaterat och Wired Campus. Rektor Michael J Klag blev bedrövad när han hörde talas om detta, och jag kan inte låta bli att fundera över hur man genomför dylikt utan att ens informera rektorn.

Jag skrev härom dagen om Ameibo, en ny tjänst som använder bittorrent för hyr- och köpfilmer. Siten skulle kunna förbättras en hel del — och det visar sig att det redan finns en plats som ligger flera steg före. Headweb, heter den, och är helt drm-fri — vattenmärkta är dock filerna — och de använder sig av ett likartat belöningssystem som Ameibo gör. Lite trist att de använder ordet “ärlig och laglydig” i sina texter, tycker jag. Avskyr när man moraliserar på det där viset. Kanske framför allt eftersom de som så att säga “oärliga och kriminella” är med största sannolikhet den största andelen användare som letar upp tjänsten som erbjuds. Många undviker att köpa grisen i säcken och har redan sett filmerna innan de beslutar sig för att köpa dem. Headweb brottas dessutom med precis samma problem som Ameibo — ett begränsat sortiment, även om de kan skryta med hundratalet fler titlar ännu så länge. Å andra sidan verkar det inte finnas några tekniska begränsningar för vilken typ av system man använder sig av när man laddar ner från dem om än en Linuxversion verkar dröja lite. Prisklasserna ligger mellan 60–100 spänn ungefär.

Apropå onödig och orättvis moralisering blev jag för ett tag sedan tipsad om ett blogginlägg som rotat fram gamla visuella kampanjer mot osedligt musiklyssnande. Ni vet, sånt som gjort att artisteri och musikalitet skulle gå under av fattigdom, när man lyssnar på musik via ny tillgänglig teknik.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,