Det blir en lite annorlunda nyhetsgenomgång av läsvärt idag. Väldigt ofta upplever jag det hur intressant det är att olika ämnen skär in i varandra utan att det egentligen varit meningen, och hur det ofta kan finnas inte helt synliga röda trådar i samhällsdebatterna. Normalt sett brukar jag försöka dela upp det men så blir det inte idag. Kanske för att illustrera hur jag upplever en känsla av hur politik, marknadsföring och livsstilsförändringar inte kommer serverade i helt tydliga eller särskilt sanningsenliga paket.

När jag nu på morgonen gick igenom mina feeds hamnade jag först hos Copyriot som skrivit lite mer om Ifpis aktiva försök att dölja sin historia, nu en kommentar om diskussionerna och reaktionerna som följde efter hans initiala postning. Då jag följde diskussionerna och olika lästips i några tabbar, hamnade jag dessutom på Fokus, där Rasmus Fleischer nämns, så eftersom jag ändå var “honom” på spåren läste jag det med. Där tipsar man om Vincent Gallo, och det blev en oväntad koppling till dagens andra stora ämne, (jag förutsätter att ifpis historia fortsätter att vara intressant även idag): den katastrofalt växande moralpaniken i Sverige.

Vincent Gallo prostituerar sig via sin site — han skulle kanske inte använda det ordet, men i praktiken erbjuder han sig själv för en rejäl summa pengar. Så independent som han är från alla “historielösa” intresseorganisationer som för “alla” artisters talan, har han ett stort behov av pengar för att kunna göra filmer. Inte minst säljer han sin sperma för en miljon dollar, för de som skulle vilja ha ett barn med hans genetiska arv.

Gallo är en omätbar konstnär och antagligen en rätt omöjlig person att ha att göra med för den etablerade industrin, har jag fått för mig — och systemets uppbyggnad gör det inte lätt för en unik själ som hans. I alla fall om min favvofilm med honom är Buffalo 66 är något att utgå från, en film han på alla tänkbara sätt äger och som Hollywood nog hade begått harakiri snarare än gått med på att producera. Den är svår att se bitvis för även om det är en komedi skär absurditeterna på djupet, men väl värd besväret.

Nåväl — då ifpi gör sitt bästa att framstå som historielösa och lagom neutrala, gör Claes Borgström tvärtom — trycker på sitt för allmänheten okända intresse för socialdemokratisk politik (nästan vänsterpartistisk till och med) och tycker att sexköpare ska in i finkan — om det nu egentligen finns ett samband mellan de två inställningarna. De som är sugna på en stund av Vincent-magi och samtidigt slå ett slag för konsten, göre sig icke besvär.

Allt det här gör att jag får, för vilken gång i ordningen vet jag inte, konstatera att numer går det inte att se någon egentlig skillnad mellan blocken, Bodström och Borgström gör utspel och Ask följer efter. Vilka som är med i vilka partier är egentligen bara textbaserat i form av (s), (m). Ungefär som en adress som egentligen inte säger mer än vem som betalar ut lönen. Om man bortser från att det är skattefinansierade löner. Man kan dessutom hyra in sig på en (s) eller (m)-adress, det verkar inte spela någon roll, är man tillräckligt nära toppen, så spelar partitillhörighet ingen roll för alla är sugna på inskränkningar och kontroll.

Dessvärre har jag inga svar att leverera, men läs gärna länkarna ovan och skapa dig en egen bild. Det har blivit vanligt förekommande hos mig att mest sitta och klia mig i huvudet och undra vad i helvete det är som händer.

Apropå att manufaktera en image och presentera sig så som man vill att andra ska se en, och som inte nödvändigtvis är med sanning överensstämmande: Som en lite rolig knorr är det “nakendag” idag online — helt utan moraliska övertoner vilket man nästan får intryck av är omöjligt idag. Ramlar du över siter som ser ut som Nikke Index och Alter Ego gör idag, så är det för att de hyllar bloggdesigners som sitter och filar på utseende och form för webbsidor. Själv hoppar jag över, men vill ändå skänka en tacksamhetens tanke till alla css-knåpare därute.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,