En mamma lät sin nioårige son ta tunnelbanan själv hem i New York och skrev en essä om det. Nu får hon förklara sig om och om igen varför det inte är förskräckligt att lära sitt barn självständighet. Det ligger nära till hands numer att tro att man är en dålig förälder om man inte övervakar minsta lilla steg ens barn tar. Det är naturligtvis svårt att inte tänka på Engla när man läser om den amerikanska mamman som måste kämpa för sin sons integritet — hur många av oss har inte tänkt att en tioåring måste väl i alla fall “få” cykla hem utan att vi oroar oss när vi följt historien? Hur undviker man att som samhälle betala ett alldeles för högt pris när skräck styr hur vi uppfostrar våra barn? Det är svårt till och med att fundera över vad exakt priset kan komma att bestå i.

Liten fingervisning om vad svenska folket tycker om att FRA och andra vill ha tillgång till ens email kan man hitta i Länstidningen Östersund. Förutom nån tjej som tyckte att det skulle vara kul att jävlas med syrran (min tolkning) och läsa hennes mail, svarade samtliga nej på om de läst någon annans mail någon gång, och de flesta angav integritet och privatliv som motivering. Jag hoppas att det inte bara är Östersundsborna som är ovanligt vettiga jämfört med resten av befolkningen. Skriv och berätta för era folkvalda vad ni anser om de förestående planerna.

Rasmus Malm skriver roligt och tänkvärt om fildelning i GP. Det blir på sätt och vis ett ode till hårdrocksfansen och hiphopparna har de fans de förtjänar, ungefär. Slutsatsen han drar är egentligen inte att en musikstil är bättre än någon annan, om jag tolkar det korrekt, utan att mycket hänger på vilken relation artister väljer att ha till sina fans. När Petter utfärdar dödsdom, så kanske inte så många känner sig köpsugna, helt enkelt.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,