Så fort man diskuterar yttrandefrihet, blir det för att försöka kringskära rätten att få säga och tycka vad man vill. Yrsa Stenius intervjuas av Västerbottens Folkblad där hon säger sig vara bekymrad över att vem som helst kan säga vad som helst online.

Bloggar och läsarkommentarer präglas inte ofta av eftertanke, upplever hon, och efterlyser något slags ansvar och gärna en polisanmälan för att få till ett prejudikat. Nu är det nog hur artikeln är skriven i sig som får Yrsa att framstå som lätt åsiktskänslig, ska väl sägas, men jag reagerar ändå på formuleringarna kring just rättigheten att få yttra sig.

För man får intryck av att yttrandefrihet är en förmån och inte en rättighet. Lite kuslig tanke faktiskt. Vad är yttrandefrihet om inte rätten att få säga fullständigt helknäppa grejer? Men som jag förstår det som sägs är att om vi bloggare inte skärper till oss, så är det vårt fel om yttrandefriheten kringskärs så mycket att ingen får tycka något över huvud taget. Självcensur medelst polisanmälningar, alltså.

Överlag måste man nog fundera på varför man ser det som att det är när någon yttrar sig (obetänkt eller korkat subjektivt sett) är det anledningen till att yttrandefrihet hotas. Det blir konstigt att man ska tystna, av rädsla för att det kanske blir förbjudet att yttra sig. I praktiken innebär det att vi faktiskt inte har yttrandefrihet. Kanske är det till och med livsviktigt att man bryter mot denna “underförstådda” regel att man inte får säga något för att lära alla att det är vad yttrandefrihet innebär.

Som mottagare av information är man aldrig garanterad ärligt uppsåt från budbäraren. Så har det alltid varit. Nu äntligen har de som tidigare läst och varit mottagare med kritiska ögon möjlighet att hämta information från olika källor, och inte minst bidra med nyanser själva. Det är bra och utvecklande — och leder säkert till att fler lär sig att inte köpa precis allt som skrivs utan utvecklar talanger att förkovra sig och en vilja att veta mer. Att internet engagerar människor att vara med och tillföra sina synpunkter är faktiskt en samhällsvinst, kanske framför allt om det leder till att makteliten inser att yttrandefrihet faktiskt inte är en förmån utan en rättighet.

Det är inget snack om att det enda alternativet är att få säga, tänka och tycka vad man vill — när vi har möjlighet att publicera våra åsikter till allmän beskådan. Det funkar liksom inte på något annat sätt än att “låta” människor säga “farliga” saker, inte minst för att ha chansen att bemöta det och tillhandahålla alternativa synpunkter. Farliga saker sägs inte enbart av vanliga svenssons, kanske är viktigt att poängtera.

* * *

Andra bloggar om: , , , , ,