Emellanåt kan man läsa eller höra kommentarer där man anser att övervakning inte är så farligt. Att vara ständigt påpassad av stat och arbetsgivare, eller vilka andra intressenter som nu kan tänkas få tillgång till allt om ens liv. Därför är det intressant att läsa artikeln hos Finansförbundet, där det står om självmordsvågen i Frankrike.

Forskarna säger också att det kanske inte är arbetsbördan i sig som har blivit tyngre, men däremot pressen på enskilda löntagare. Tidigare kunde man oftare luta sig mot ett kollektivt missnöje. Dagens individualism leder inte bara till stigande konkurrens mellan kollegor. Det gör också att personalen utsätts för en allt intensivare övervakning.

Det är svårt att fundera över alla eventualiteter när man diskuterar stora ämnen. Många gånger har jag förvånat behövt försvara behovet av ett privatliv, det är som om man inte riktigt förstår hur viktigt det är. Just det där subjektiva, att det inte är en själv som bestämmer vad som är okej i ens liv, om man duger något till eller inte, verkar skrämmande nog gå många förbi.

Våra politiker har inte förstått det heller. Jag inbillar mig inte att politiker är “onda”, utan att det elakartade ligger i att man inte riktigt förstår vad det är för slags utveckling man bidrar till. Vägen till helvetet är som sagt kantad av goda viljor.

Den mänskliga faktorn ställer dessutom till det gång efter annan, och känslig information kunde lika gärna spikas upp på en husvägg som saker blir behandlade emellanåt. Det finns helt enkelt inga “idiotsäkra” system.

Så som utvecklingen ser ut som kommer vi aldrig någonsin att “äga” oss själva i någon situation över huvud taget. Är det inte stat så är det arbetsgivare eller ekonomiska intressen. Allt, precis allt, kommer att dokumenteras om regering och riksdag genomför alla sina planerade förändringar.

Det är dessvärre inte bara att all denna information lagras och eventuellt inte hålls tätt. Hur skulle information av det här slaget kunna användas framgent? För när något finns, då kommer det garanterat att användas i egna syften, som kanske inte alltid är okej för oss vanliga dödliga.

Hur kommer framtida generationer må? Hur kommer det här trycket att påverka oss människor? När man politiskt framställer total övervakning som något som ska göra oss tryggare, görs inte någon form av analys för hur den här sortens invasiva kontroll påverkar människor.

Istället riskerar man behandlas som “dissident” i värsta fall, eller att man är lite knepig och överdriver riskerna som talar emot detta. Inte sällan framställs man vara någon som “har något att dölja”. Jag har i och för sig saker att dölja. Men det betyder inte att de är olagliga. Det brukade kallas för “privatliv”, en gång i tiden.

Arvet vi lämnar efter oss till kommande generationer känns inte bra.

* * *

Notering: Tidningar skriver väldigt sparsamt om detta, jag är inte säker på varför. En färsk länk från idag hittade jag. Artikeln i tidningen Journalisten innehöll visserligen inte något omvälvande, men att det över huvud taget skrevs om, tyckte jag var värt ett omnämnande. Tji fick jag, eftersom den nu är borttagen. Förhoppningsvis kommer den tillbaka, så jag behåller länkningen här för säkerhets skull.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , ,