Hittade på Dagens Media en artikel om att flera tidningar utför en kampanj för tryck- och yttrandefrihet idag. Framsidor ska vara vita med texten “Den här tidningen är inte godkänd av staten”. I och för sig är det inte något fel i att göra det, tanken är att man kan skriva saker utan att staten godkänner innehållet och att det är viktigt att det förblir så. Timing och fokus förklaras med att det pågår en internationell tidningskonferens just nu, och det är väl det som gör att jag känner mig lite obekväm med kampanjen. Det blir lite “vi som är med i klubben”-känsla över det hela och nationell akut hotsituation mot meddelarskydd ignoreras. Om ett par veckor förbjuds i praktiken privat kommunikation när FRA-lagen röstas igenom av riksdagen, men det skrivs det fortfarande inte om. Sista citatet i artikeln förstår jag inte alls, eventuellt har något blivit fel — någon kan kanske förklara det för mig?
- Målgruppen för kampanjen är läsarna. De behöver få veta exempelvis att svenska riksdagsledamöter är beredda att inskränka meddelarfriheten till polisen. Yttrande- och tryckfrihet är ingenting vi kan ta för givet.
* * *
Andra bloggar om: tryckfrihet, yttrandefrihet, kontrollsamhället, media, journalism, reklam, marknadsföring, opinionsbildning
Jun 02, 2008 @ 11:19:45
Upplysningen om vad svenska riksdagsledamöter är beredda att göra syftar nog på den där undersökningen, där ledamöterna under anonymitetens täckmantel avslöjade vad de verkligen ansåg om tryckfriheten, och jag har för mig att en av de saker som då lyftes fram var inskränkning av meddelarfriheten för polisen, alltså enskilda polismäns frihet att läcka vissa sekretessbelagda uppgifter till media.
Om ordet “till” inte är en felskrivning, så kan jag läsa det på två olika sätt: Antingen är det bara poliser (inte allmänheten) som skall åtnjuta meddelarfrihet, eller så är det bara till polisen (inte till pressen) som man skall kunna lämna uppgifter utan risk för repressalier. Båda tolkningarna känns barocka.
För övrigt har Upsala Nya Tidning en kommentar på ledarplats om dagens kampanj, där man bland annat pekar på hotet från de kommersiella intressena (om än inte uttryckligen syftandes på de egna annonsörerna). Jag har inte sett dagens tidning i tryck än, så jag vet inte huruvida framsidan är vit. Enligt en kollega har Svenska Dagbladet satt ut pilar med uppgifter om ej godkända artiklar och insändare.
Att denna kampanj hamnat två dagar efter lördagens demonstration måste rimligen vara en tillfällighet, men det skadar knappast att de sammanfaller, då just meddelarskyddet är en gemensam nämnare.
“Om man tog och mördade alla rubriksättare så skulle kanske en sådan sak äntligen omnämnas i pressen med lagom små bokstäver.” (Tage Danielsson, Tankar från roten, 1974)
Jag kom just på varför det är så tyst i gammelmedia: De har inte hittat rätt typsnitt än; det har inte använts sedan 1945 och måste ha försvunnit i samband med digitaliseringen på 1980-talet! :-)
EmptyMinds » Blog Archive » Lex Orwell
Jun 02, 2008 @ 11:43:55
[...] den fina bilden via opassande min vanliga frukost läsning samt via Mr Falkvinge som hade länken till Projo’s [...]
Jun 02, 2008 @ 12:32:07
Det har varit så att man vetat att vissa poliser låter sig avlönas av tidningar för att konstant läcka information till dem, information som är sekretess-stämplad. Det hör till meddelarskyddet att polisen inte får efterforska sådana misstankar, vilket är på gott och ont för den enskildes integritet. Det är förstås på sätt och vis ett hot att polisen läcker som ett såll till media, men samtidigt är det ju en demokratiskt viktig sak, att man kan läcka från plisen, kanske särskilt när det handlar om något viktigare än kändisar och rattfylla. Principen om meddelarskydd gör ju dock inte skillnad på vad som läcks, och så måste det kanske vara. Det är ett tveeggat svärd.
projOs last blog post..Är FRA-lagen oundviklig?
Jun 02, 2008 @ 12:46:11
Att inskränka meddelarfriheten TILL poliser låter nästan som om det ska bli förbjudet att anmäla brott eller nåt..?
Jun 02, 2008 @ 13:11:41
Tanken att förbjuda brottsanmälningar är faktiskt inte helt ny. När personuppgiftslagen trädde i kraft den 24 oktober 1998 ansåg Datainspektionen att dess 21 § i princip förbjöd enskilda att “behandla personuppgifter rörande lagöverträdelser” redan genom att anmäla misstänkta brottslingar till polisen. Så kunde vi ju inte ha det, tyckte Datainspektionen, och “löste” problemet genom att i Datainspektionens författningssamling (DIFS) 1998:3 utfärda en föreskrift om undantag från 21 §:
Jag skall inte utesluta att det finns andra undantag i PUL som är tillämpliga för enskilda personer, men i princip tycks alltså Datainspektionen resonera så här: “Enligt EG-direktivet om behandling av personuppgifter är det förbjudet att anmäla brott till polisen. Vi har dock gjort det tillåtet i Sverige, så länge dylika anmälningar inte görs systematiskt.”
Kanske anser Datainspektionen fortfarande att det där undantaget är nödvändigt. Själv frågar jag mig huruvida Datainspektionen har alla hästar i stallet.
För övrigt har jag nu sett dagens Upsala Nya Tidning, och framsidan var inte vit.
EU inskränker yttrandefriheten | Svensson
Jun 02, 2008 @ 13:24:29
[...] Bloggat: Jonas Morian, Jinge, Opassande, Kulturbloggen, Bloggtidningen, Borgarmedia: AB1, AB2, AB3, AB4, SVD, DN1, DN2, DN3, DN4, SDS, Läs [...]
Jun 02, 2008 @ 18:27:23
En av UNT:s artiklar i dagens kampanj handlar om en enkät som tidningen gjort bland Uppsala läns riksdagsledamöter, med två frågor:
1. Bör lagen begränsa mediernas möjligheter att bevaka kända personer?
På denna fråga svarar Mats Berglind (s), Tone Tingsgård (s) och Cecilia Wikström (fp) kort och gott nej. Samma svar, med något tillägg om att medierna har ett eget ansvar eller förväntas göra bättre ifrån sig, ges av Per Bill (m), Agneta Gille (s), Lennart Hedquist (m), Jacob Johnson (v) och Thomas Östros (s). Solveig Zander (c) svarar också nej, men antyder genom tillägget “alla ska bevakas lika” att hon ser det som en jämlikhetsfråga snarare än en yttrandefrihetsfråga.
Mer tveksamma svar ges av Ulrika Karlsson (m) och Mikael Oscarsson (kd) som talar om respekt för privatlivet och om “avvägning”.
Endast Helena Leander (mp) uttalar sig till förmån för vissa begränsningar rörande exempelvis paparazzi, men i likhet med flertalet påtalar hon vikten av att makthavare granskas.
Summa: 9 nej, 2 oklara och 1 ja.
2. Bör företag som känner sig utsatta för ofördelaktig publicitet kunna kräva skadestånd?
Här blev svaren mer varierande. Endast Mats Berglind (s) och Thomas Östros (s) besvarar frågan med ett enkelt nej. Ett lika entydigt nej, med motivering, får vi från Helena Leander (mp) och Jacob Johnson (v).
Tone Tingsgård (s), svarar “Nej, inte utöver vad som kan göras i dag” och antyder därmed att det redan är möjligt för företag att få skadestånd i vissa fall, men att dessa möjligheter inte bör utökas. Liknande svar ges av Lennart Hedqvist (m) och Cecilia Wikström (fp). Särskilt anmärkningsvärt är Lennart Hedqvists uttryckliga påstående att företagen redan kan kräva skadestånd för förtal – detta är mig veterligen inte möjligt i Sverige, då en juridisk person inte kan vara målsägare i ett förtalsmål. Mikael Oscarsson (kd) svarar undvikande även på denna fråga, men antyder ingen okunnighet om gällande lag.
Såväl fysiska som juridiska personer skall kunna kräva skadestånd vid oriktig publicering, anser Per Bill (m), Agneta Gille (s) och Ulrika Karlsson (m). Även Solveig Zander (c) menar att skadestånd bör kunna komma i fråga när rena faktafel har publicerats, om än inte för publicering som bara är “ofördelaktig” för företaget.
Summa: 4 nej, 4 oklara och 4 ja.
Sedan kan man fråga sig vad den här enkäten egentligen betyder. Riksdagsledamöter har alltså i tidigare enkäter visat sig ge helt olika svar beroende på huruvida svaren offentliggörs med deras namn eller de får vara anonyma. Vad de egentligen tycker lär vi inte få veta förrän det ligger ett konkret lagförslag på bordet och de trycker på voteringsknapparna. Eller rättare sagt, då får vi veta vad partipiskorna tycker. Som ledning till väljarna för hur de skall rösta i nästa val ger denna enkät i praktiken ingenting.
Rick Falkvinge (pp) » Blog Archive » Har gammelmedia blivit senildementmedia?
Jun 03, 2008 @ 12:14:24
[...] Läs även Hanna, Emma och Anna på samma [...]
Foliehatt på väg utomlands? « Msn00b’s Weblog
Jun 04, 2008 @ 22:15:11
[...] är den att jag kommer på mig själv med att jag fan ta mig inte kan sluta läsa, och fascineras, och bli [...]
Rick Falkvinge (pp) » Blog Archive » Dagarna då brevhemligheten avskaffades
Jun 22, 2008 @ 11:01:20
[...] av konstanta tryck och en välförtjänt brandfackla av Anders Mildner. Christian, Anna, Oscar, Emma och jag hade skrivit om samma ämne tidigare. Stockholm City hade en förstasida som bara hade [...]