Då har jag fått lite svar från en del riksdagsledamöter sedan inlägget igår. Det som är gemensamt för de som ska rösta för, är att de hänvisar till en abstrakt hotsituation mot Sverige. Att det är ett nödvändigt ont. Vari det hotet består verkar vara svårt att redovisa. Ingen vill förstå att vi upplever den förda politiken som ett allvarligt hot utan de ber om förståelse för de tuffa besluten som måste tas.

Staffan Danielsson (c) stack ut lite, för han hade uppenbarligen inte läst det jag skrivit utan jag fick, vad jag misstänker, ett automatiserat svar triggat av att FRA står nämnt i mitt brev. Jovars, det bor lite ironi i det. Han skriver att han är stolt över hur mycket hans parti lyckats förbättra förslagen men att politik är att regera och måste ta ansvar för att besluta i mycket svåra frågor. Han nämner dessutom att Sverige skulle riskera bli en fristad för terrorister, och kunna planera sina fruktansvärda dåd världen över.

Jag besvarade mailet med att konstatera att även diktorer anser sig regera, och att han varken är min förmyndare eller pappa utan en folkvald representant i riksdagen, och att jag jag gärna vill få en mer faktabetonad motivering till varför massavlyssning behövs. Det är vuxna människor, som det handlar om. Detta föranledde honom att hänvisa till riksdagsdebatten för ett år sedan, då han anser att allt som behövs sägas blev sagt.

Det finns ju inte någon hotsituation mot Sverige, har vi fått veta. Att vi kan bli en “fristad” för planering av terrorism? Vilka kriminella element idag planerar brott via digital kommunikation undrar jag? Är det möjligen för att förhindra dem från att använda sig av digital kommunikation man tänkt sig införa detta?

Jag fick också ett långt välformulerat svar från Martin Andreasson (fp), som skriver att detta inte handlar om massavlyssning, polemik som till och med Thomas Bodström(!) vänt sig mot:

Förslaget går ut på att signalspaningen ska ta sikte på yttre hot mot rikets säkerhet eller mot viktiga samhällsstrukturer. Förutom militära hot kan det handla om internationell terrorism eller annan mycket allvarlig gränsöverskridande brottslighet. Sökbegreppen som används får inte rikta sig mot en enskild person om det inte finns synnerliga skäl.

Förutom att vi måste sitta vid sidan om och acceptera godtyckliga formuleringar om vilken sorts brottslighet det kan röra sig om, får han det att låta som om att enskilda medborgare på något vis går fria. Själva grejen är ju att ingen “går fri”. Man måste de facto behandla all kommunikation för att kunna avfärda det som tillåtet.

Gunnar Andrén (fp) sände ett par ganska personligt skrivna brev, plus i kanten. Han gillar inte den här utvecklingen, men motiverar sitt ja med att han upplever att vår mailtrafik som passerar över gränserna finns hos utländska underrättelseorganisationer. Problemet är, skriver han, att demokratin hotas och att den är värd att försvaras. Tvärtom, anser jag, dylika åtgärder undergräver demokratin kraftigt, och hur trevlig han än framstår genom sitt brev (och det gör han verkligen), så upplever jag nedmontering av privatliv som ett långt värre hot än de abstraktioner som åtgärden försvaras med.

Det är svårt att sia om framtiden skriver han också, och jag håller med. Vem framöver kommer ha tillgång till detta formidabla verktyg för förtryck? Jag tror inte att det är eventuella utrikiska hot, utan den inhemska regimen är de som riskerar att skada medborgarna. Om någon nu anser att massavlyssning inte är skadligt mot befolkningen i sig. Så då han i mailet efterfrågar alternativ, så finns det inga, eftersom förutsättningarna för våra ståndpunkter är såpass olika. Jag upplever det som att det inte existerar en hotbild som motiverar den här sortens ingrepp från första början.

Alice Åström (v) skickade för övrigt ett uppmuntrande brev, som värmde och Louise Malmström (s) skrev en ingående förklaring till varför massavlyssning behövs (ungefär samma som ovanstående, det där odefinierbara hotet) men varför de inte kommer att rösta ja — (s) anser att rättssäkerheten inte tillgodosetts tillräckligt. Inga representanter ur (m) eller (kd) har skickat några svar ännu. Karin Enström (m) har däremot uttalat sig i tidningen metro, och sagt att detta är en metod att utreda om det finns en hotsituation mot Sverige, och “annat som kan vara bra att veta”. Där kom den där godtyckligheten igen som är väldigt obehaglig.

Summa summarum är att vi som folk ombeds ge upp vår privata kommunikation — det är förskräckligt, men vi måste, och de kan inte specificera varför, ungefär. Vissa inom alliansen verkar till och med framhäva att de känner sig modiga och stolta som klarar av att genomföra detta “svåra” beslut.

Mod och stolthet är sannerligen subjektiva termer. Jag kommer ihåg känslan efter attacken i New York — hur viktigt det var att vår västerländska livsstil var något att vara stolta över och hålla fast vid. Det känns som väldigt länge sedan nu, snart har vi inga demokratiska och människorättsliga principer kvar att upprätthålla eller försvara.

Nu är det dags för brevhemligheten i pappersform att ryka. Rimligen måste ju det bli så, eftersom det kan vara ett sätt för folk att kommunicera privat och därmed lämnas utrymme för kriminell verksamhet att florera. Postverksamheten är en fristad för terrorism, per politisk definition.

* *

Läs också: Christian Engström, Rick Falkvinge, RF igen, ProjO, ProjO igen, Johan Ronström, Svensson, Erik Hultin, Radikalen, Drottningsylt, Se till vänster, där går en arab, Frihet Fildelning och Feminism, Enligt min Humla, Cattis Blogg, Henrik Alexandersson, HAX igen, WitchBitch, Bloggen Bent, KG Holmsten, Mina Moderata Karameller, Trottens Betraktelser, Lösa Tankar, andra sidan, Henrik Sjöholm, Onsdag, med flera.

* * *

Andra bloggar om: , , , , ,