Vi lämnar in våra barn på dagis, föräldrar till åldringsvården — och politiken till politikerna. Politik anses nästan vara lite fult. Vi har framför allt inte tid. Vi har sorterat upp olika viktiga funktioner, men dessvärre tappat känslan för helheten.

Jag har ägnat åtskilliga spaltmetrar åt att vara arg på politiker. Varit arg på media dessutom, som traditionellt haft den granskande rollen. Kanske egentligen har jag mest anledning att vara arg på mig själv. I stort är det mitt eget, och faktiskt alla medborgares, fel att det blivit så här från första början. Vi har släppt vårt gemensamma samhällsansvar någonstans på vägen och det går inte att bortse från att vi ingår i problemet. Ibland har jag till och med tänkt att “det var väl själva sjutton att jag ska behöva engagera mig i det här” utan att egentligen analysera den reaktionen.

När jag i höstas skickade ett brev till samtliga riksdagsledamöter angående datalagringsdirektivet, skrev jag att jag förstod att man inte kunde vara expert på allt men att just denna fråga specifikt måste ha digniteten av ett personligt ansvar och engagemang bland politiker. De få responser som jag fick då, reflekterade just det — att alla har sin tilldelade funktion och därmed måste kunna lita på rekommendationer från partiledningen. Alltså, en känsla av att det är någon annans ansvar, går från allra högsta topp, ner till varenda en av oss.

I stort fungerar vårt samhälle så, vi måste kunna lita på att alla genomför sina uppgifter. Men någonstans på vägen tappade vi greppet om helheten, och det är ett alldeles för högt pris att betala för att slippa bry sig och lita på att någon annan ordnar till det. Politik har helt enkelt blivit en specialiserad kunskap och inte ett uttryck för vårt samhälle som helhet.

Det finns inte någon egentlig vision bland vare sig medborgare eller politiker om vad vi önskar för slags utveckling. Det har inte pågått någon levande diskussion om framtiden, det man hör mest är fantasier och föreställningar om samtiden som motiverar övergrepp mot befolkningens privatliv.

Politik har mer och mer börjat likna lagsport — man är si eller så, och tillhör man andra laget är man en idiot per definition. Att diskutera politik anses, och det är nog inte sällan helt fel, vara ett utslag av grälsjuka, ödmjukhet är inte ett utmärkande karaktärsdrag i politiska sammanhang. Man får inte kritisera sina egna, men ska gärna ta billiga poäng på det man uppfattar som andra laget.

Det är alltså delvis vårt egna fel att vi suttit med en riksdag som inte känt någon samhörighet med sitt folk. Om det var någon specifik sidas fel från början är egentligen ovidkommande. Nu sitter vi här, och stora principiella ingrepp i demokrati och rättssäkerhet anses nödvändiga. Större än behovet att känna respekt för medborgare. Regeringen vägrar ge med sig, för att de anser att de vet bättre än oss. Vi har ju gett dem det intrycket, trots allt, och det måste vi nu kämpa emot.

Många hade inte ens insett vilket enormt ingrepp FRA-lagen innebar, förrän diskussionen äntligen började höras ordentligt. Ingen av de som var specialiserade i frågan politiskt har ens tagit den principiella diskussionen med sina partikamrater. Man hade av någon anledning glömt att kontrollerade samhällen visserligen kan borga för låg brottsstatistik, men att samhället betalar ett fruktansvärt pris för den “tryggheten”. Proportionalitetsdiskussionen som måste ingå i ett friskt samhälle, har fallit bort på vägen.

Så när vi nu för första gången på väldigt länge ser fram emot en votering som faktiskt har möjlighet att reflektera ett samförstånd mellan politiker och folket utan lagmentalitet, med inte minst en igenkänning för vilket slags samhälle vi INTE vill ha, är det ganska speciellt. Ett trendbrott.

Det här är en fantastisk möjlighet, förutsatt att minst fyra politiker känner stödet från befolkningen och går emot sitt eget parti. Det kommer inte att ske utan strid — moderaterna hotar tydligen med uteslutning om inte folk ställer upp som röstboskap.

I och med denna fråga har vi brutit cirkeln och det blir vårt ansvar att inte släppa den här bollen igen. Vi var släpphänta tidigare, och så här gick det — vi har ett lagförslag som aldrig borde ha skrivits, än mindre debatteras i riksdagen. Vi befinner oss millimeter ifrån ett kontrollsamhälle av oerhörda mått. Läxan vi måste lära oss är att inte släppa ansvaret, för se hur positivt vi kan påverka när vi engagerar oss. Moderata, och eventuellt andra politiker, som riskerar uteslutning, har en historisk möjlighet att få stå upp för svenska folket och förtjäna politisk respekt i långa loppet.

Strunta i desinformation som försöker låter påskina att vi inte har möjlighet att sänka lagen. Sådana uppgifter fungerar endast för att trycka ner åsikter och påtvinga en känsla av hopplöshet bland människor. Människor som känner hopplöshet är lätta att kontrollera, är tanken, och ingår i den fruktansvärda bilden att människor måste styras in i minsta detalj. Gör som Anna och Mikael istället, engagera er.

Vi har levt för länge utan att göra kopplingen mellan vår vardag och politiskt agerande. Det är inte fult att vara intresserad av politik. Det är tvärtom, oerhört viktigt att vi inte släpper taget helt.

Striden är nämligen inte över i och med voteringen på onsdag. Fler propositioner ligger och väntar samt flera har redan dragits igenom som borde diskuteras i ett sammanhang — och inte minst är det tänkt att datalagringsdirektivet ska genomföras till årsskiftet. Det gäller att inte somna om för då ryker vår integritet och våra privatliv.

Flera ingår nu i samhällsdebatten. Genom att tillföra världen sina egna åsikter, läser man andras med nya ögon. Man öppnar upp, utvecklas och lär sig lite på kuppen om man är lite vaken. Motsatsen till den typ av samhälle kontrollerande funktioner av åsikter och tankar innebär och beviset för att regeringstoppen har fel om oss. Personligen har jag engagerat mig i piratpartiet för de har frågorna på programmet som jag upplever viktigare än någonting annat just nu, i syfte att påverka.

Det är 1+1 dag kvar tills riksdagen har möjlighet att återknyta kontakten med svenska folket. Vi är många som passat på att återknyta kontakten med politiken. Gör det du med, om du inte gjort det redan.

Bär i vitt på onsdag.

* * *

Det senaste dygnet: Peter J Olsson, Nihao Kenny, Blogge Bloggelito, Snowflakes in the Rain, Anders Mildner, Isobels text och verkstad, Piratjanne, Henrik Sjöholm, Folkpartiet i Nacka, Mina Moderata Karameller, Ur Hjärtat, ProjO, Onsdag, Drottningsylt, Janne Pettersson, WitchBitch, Rick Falkvinge, JörgenL, Enligt Min Humla, Osynliga bloggen, Mothugg, bloggen Bent, Anna Troberg, Henrik Alexandersson, Lakes Lakonismer, Sagor från livbåten, Tvivlar’s, Join Simon, Svensson, Enligt Min Humla, Basic Personligt, Kurvigheter, Ur Hjärtat, Alter Ego, El Rubio talar, Badlands Hyena, Kryptoblogg, En bokmal anfaller, samt många fler.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , ,