Nedan följer ett gästinlägg, återigen av en av de man ofta kan hitta i kommenarsfältet här på Opassande annars, Gelo.

GÄSTINLÄGG: Den svenska demokratin fick alltså anstånd i förrgår, och fick leva ett dygn till innan den stressades igenom inför sommaruppehållet. Superdatorn är redan inköpt, personalen anställd och ev “avfällingar” i dom egna leden tystade.

Nu dör den svenska demokratin och staten kommer att veta vem som skvallrade till tidningarna om Statsministerns svartanställda it konsulter, SÄPO-chefens handel med personuppgifter och ÖBs övningar med nakna soldater i Vaxholm. Eller känner du någon som skulle vilja rapportera sådana händelser med vetskapen att staten lyssnar och kommer ihåg?

Att ge dom kritiska rösterna en utväg som inte innebar ett politiskt självmord var ett smart val av alliansen, men att ta den utvägen är precis lika fegt som att böja sig för partipiskan. Jag kan inte annat än att känna avsmak och avsky för människor som sätter sin egen karriär och personliga vinning före vår gemensamma grundtrygghet.

Givetvis, lagar kan rivas upp och min förhoppning är att nästa regering skall ta sitt förnuft till fånga, eller tvingas att göra det. Men även när så sker är mycket förstört och borta för all framtid, på samma sätt som ingen skulle få för sig att tro på Kina om dom säger att mänskliga rättigheter står högt på deras prioritetslista kommer heller ingen fortsättningsvis att tro på Sverige när vi säger oss värna demokrati, pressfrihet och yttrandefrihet. Vi har med detta avsagt oss alla möjligheter att stå på någon moralisk stege och titta ner på stater som Nordkorea, Kina eller Burma.

På ett mer påtagligt plan och som påverkar mig personligen, och många andra, är det faktum att internationella företag inte längre vill lägga sin utveckling eller annan verksamhet här. IT-branschen kommer givetvis att vara först ut genom dörren, vi vet hur tekniken fungerar och hur mycket staten kan spionera på våra projekt, att den typen av verksamhet pågår vet vi redan och hur duktig försvaret är på att behålla hemligheterna vet vi också. Så, vilket företag vill riskera att just deras projekt, avlyssnat, tolkat och snyggt paketerat med sidenband, hamnar hos konkurrenten?

Nu skall jag väl påpeka att jag inte har något emot Indien, eller vart mitt jobb nu lär hamna, av några andra skäl än att det inte är hemma. Mitt engagemang i dessa frågor bottnar i att det här är mitt land och som medborgare anser jag det vara mina skyldighet att göra vad jag kan för att rädda vraket. Samtidigt är jag tillräckligt gammal för att ha varit med från början, ni vet med zx spectrum och vic-64 datorer, modem uppkopplingar till bbser med den svindlande höga hastigheten 300bps (nej det skall inte vara något k eller M där), nätverken bestod i att noder (datorer) ringde varandra med jämna mellanrum och kopierade artiklar och mail mellan sig. Allt detta byttes gradvis ut och blev snabbare tills det som nu är internet kläcktes.

Just nu känner jag mig som den där bifiguren i många filmer, ni vet han som skadats och är en belastning för gruppen, alla kommer att dö om han inte lämnas — gärna med ett vapen nästan utan ammunition så att dom andra kan höra när monstren kommer fram till festen. Känslan kommer av att jag vet hur skadligt den här lagen är, inte bara för Sverige och svenskar utan för hela internet. Även företag i Danmark, Norge, Finland och Storbritannien kommer att avlyssnas, deras hemligheter kommer att läckas och folk runt omkring oss, i den värld som blev så liten med internets hjälp, kommer att börja tveka när dom skall skicka mail eller använda nätet.

Så min uppmaning till våra grannar blir ett, med svag och darrande röst av blodförlusten, svagt “rädda er själva, lämna oss att dö här innan den belastningen vi orsakar tar kål på er allihop”, eller mer praktiskt “gå ner till era routrar i källaren, ta med ett glas fin whiskey, märk ut och förbered att klippa fibrerna som går hit och utbringa en liten skål för absent friends”. För vi är inte längre att lita på, vi kommer att göra er illa och sticka er i ryggen när ni minst anar det.

Med lite tur kan vi lappa vårt sjunkna skepp och så småningom återskapa något av det förtroende ni en gång hade för oss.

Tills dess, lycka till och på återseende hoppas jag.

// GELO

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,

* * *

Läs också (tack Anna):
När Uncle Sam säger hoppa frågar regeringen: “Hur högt?”
Nu slutar jag rösta på alliansen
Det finns en (1) liberal i alliansen
Voteringen är över. FRA-lagen har gått igenom
Äcklad
Finns redan hemlig enhet för granskning
Lyder talmannen också under partipiskan?
Ja till FRA-lag
Nya FRA-lagen röstades igenom
Domen kommer att vara mycket hård
Avlyssning ger dyrare samtal
Stå på dig, annars gör staten det
Folkpartisten Birgitta Ohlsson lade ner sin röst
Riksdagen röstade ja till FRA-lagen
Riksdagen röstade ja på onsdagen
Birgitta Ohlsson (fp) avstod
“Yes” to surveillance law