Taktiken och traditionen att försöka skynda igenom saker så att ingen hinner protestera börja närma sig sitt slut. Även om jag emellanåt förtvivlar över att ständigt bli överkörd som medborgare, så är jag inte ensam om att inse att man behöver hålla koll. Vi har kanalerna nu, vi kan bråka. Såklart försöker man politiskt att strypa de kanalerna.

Minns ni när Christopher Fjellner stolt annonserade att han lyckats få bort avstängning av internet som straff mot upphovsrättsbrott, inom EU? Det var några veckor sedan, och redan har man hittat ett nytt sätt att smyga igenom detta horribla förslag. Boing Boing, en amerikansk site går ut med stora trumman och ber européer kontakta sina EU-ledamöter för att berätta om detta och försöka förhindra att det snikas igenom. Christian Engström (pp), som försökt att sätta sig in i vad det står skrivet i lagförslaget, har skrivit om det på sin blogg också. Redan på måndag ska det röstas igenom.

Vill du skriva och tipsa dina EU-representanter om att det är ett uselt förslag och att de riskerar att rösta igenom det utan att veta om det, så kan du hitta ett mailverktyg i högermenyn, som JörgenL har fixat, stort tack till honom.

Inte bara vi medborgare blir lurade, således, utan även politikerna som är satta att företräda oss. Gick det inte att lura folk första gången, så provar man andra infallsvinklar. Det förefaller vara omöjligt att acceptera principiella ställningstagande beslut och respektera det.

Imorgon kommer jag att bege mig till Almedalen, tillsammans med femton andra piratpartister. Det kommer att snackas väldigt mycket FRA, och nätverket stoppafralagen.nu kommer att finnas på plats också. Jag tänker på hur jag dagen före jag skulle åka till Visby förra året hade funderingar på den sommarens stora “smyghändelse”, att försöka föra upp The Pirate Bay på spärrlistor, osubstantierat anklagade för tillgång till barnpornografiskt material.

Förra året bråkade vi och vann. I år bråkar vi också och förhoppningvis vinner vi. Nästa år hoppas jag att man lärt sig av läxan. Då instinkten hos vissa makthavare kan vara att begrava inskränkningar ännu djupare, ännu längre bort från medborgarna för att undvika att vi “lägger oss i”, tror jag ändå att de kommer att få svårt för det i längden. De kan inte vinna — för de får helt enkelt inte. Alternativet är oacceptabelt.

Men det är tungt. Efter FRA-lagen har vi Datalagringsdirektivet. Jag vet inte om ni tänkt på det, men många politiker har motiverat FRA-lagen som “ofarlig” för att man inte lagrar några data (vilket dessutom inte verkar ha stämt), de snackar om “utrikisk” trafik som om det vore en försäkran. Datalagringsdirektivet, ett direktiv som drevs stenhårt av Bodström nere i Bryssel, är tänkt att fungera precis som det kallas. Allt data, allt, ska lagras — det är skitsamma om trafiken korsar några gränser. Upphovsrättsindustrin var en remissinstans. Kommersiella intressen ska alltså till och med få tillgång till detta enorma arkiv av människors liv, vanor, bankuppgifter, lösenord, vänner och tankar, spelar ingen roll om du är förhärdad kriminell eller vanlig svenne. Debatterna går endast ut på hur lång tid man ska spara materialet.

Vi har dessutom den lilla mysiga lagen om “hemlig dataavläsning” där brottsbekämpande myndigheter ska ges rätten att

bryta sig in i folks hem och installera dold programvara i datorer, som rapporterar varje knapptryckning via internetuppkopplingen, varje hemsida som besökts, och skickar kopior på hårddisken och alla mail. Enligt Advokatsamfundet tillåter förslaget även att mikrofon och webbkamera på datorn aktiveras och avlyssnas. Denna typ av spioneri kommer få användas vid misstanke om brott med lägre straffvärde än som krävs för telefonavlyssning, och kommer även få bedrivas mot datorer som tillhör bekanta till den misstänkta personen. Polis och åklagare kommer, utan misstanke om brott alls, ha tillgång till information om vem som haft vilket IP-nummer på Internet vid varje tillfälle. Denna information föreslås överföras automatiskt från Internet-leverantörerna till en databas hos polisen. I sitt remissvar påpekar Post & Telestyrelsen att IP-nummer “kan användas för omfattande kartläggningar av individers nyttjande av elektronisk kommunikation”.

Takten och omfattningen av alla inskränkningar som medför att man som medborgare inte har några som helst rättigheter är skrämmande. Det är inte risken att man som person kan drabbas, som gör att allt detta är djupt kränkande, det är för att det över huvud taget funderas på att genomföras.

Men nu är vi många, och vi vet om nu vad det är som håller på att hända. Till skillnad från tidigare. Även om man någonstans skulle vilja stoppa huvudet i sanden, så slår det mig emellanåt vilken oerhörd lyx det är att vi har möjlighet att få veta vad som är på gång. Att vi får möjlighet att protestera och bråka om det.

Det ska vi jävlarimig göra.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , ,