Leif Nixon — systemexpert på NSC, Nationellt Superdatorcentrum, vid Linköpings universitet — gästbloggare. Vill du läsa mer av honom, besök honom på hans blogg Tankar från rooten.

GÄSTINLÄGG: Riksdagsmän är generellt sett inte maktgalna, arroganta idioter, även om man ibland kan förledas att tro det. Visst, de kan ägna sig åt intrigerande och smutsig kohandel, men i grunden är de flesta ändå hederliga människor med en ideologisk övertygelse som de försöker hålla fast vid, trots vardagens träsk av politiska kompromisser kring alldagliga sakfrågor.

Och när FRA-lagens förespråkare i riksdagen säger “Vi har misslyckats med pedagogiken – motståndarna har inte förstått syftet med lagen”, så är jag övertygad om de flesta uppriktigt tror på vad de säger. De ser krigsrubrikerna om att “FRA VILL AVLYSSNA DIN MAIL” och blir frustrerade, för de vet ju att det inte är så. De har grundligt studerat lagförslaget och vet att det handlar om underrättelseinhämtning riktad mot utländska förhållanden, inte alls om massavlyssning av det svenska folket. Det står ju tydligt i svart på vitt, så motståndarna som ständigt återkommer till denna massavlyssning har uppenbarligen inte förstått.

Och visst förekommer det missförstånd på motståndarsidan, alltifrån konspirationsteorier om att alltihop handlar om att jaga fildelare, till okunskap om skiljelinjerna mellan underrättelsetjänst och polisväsende.

Men vad förespråkarna inte förstår är att majoriteten av protesterna inte har med lagens syfte att göra, utan med dess konsekvenser. Och då bryter kommunikationen ihop.

Vi som är tekniskt bevandrade vet att det inte med magi går att plocka ut den lilla andel av trafiken som är relevant för uppfylla lagens syfte utan att faktiskt analysera hela trafikflödet, och det är den analysen vi protesterar mot.

Vi vet att filtrering och genomsökning är två sidor av samma mynt. När Ingvar Åkesson stolt berättar om hur stor precision FRA:s sökbegrepp har så vet vi att för att uppnå hög precision måste man utsätta trafikflödet för detaljerade genomsökningar. Det räcker ju inte att söka efter alla mail som innehåller ordet “bomb” – det skulle bli helt ohanterliga mängder av falska träffar – utan det måste till betydligt mer sofistikerade analyser. Och det är den sofistikerade analysen som vi inte vill att vår privata kommunikation ska behöva genomgå, oavsett om den leder till några sökträffar eller inte.

Roger Tiefensee säger att trafiken inte ska avlyssnas om det handlar om två svenska användare, och vi vet att det är omöjligt att göra en sådan begränsning. Men Roger tror att vi inte har förstått, för det står ju i lagen att sådan trafik inte ska avlyssnas.

Staffan Danielsson säger “Det kunde vara bra att göra en mer djupgående analys av argumenten för.”, för han tror fortfarande att vi bara inte har förstått syftet med lagen.

Det är det här som är pudelns kärna, det är det här som gör att vi inte förstår varandra. Förespråkarna talar om lagens syfte, vi talar om dess konsekvenser.

Vi måste sluta gräla och börja kommunicera. Vi måste sluta råskälla på riksdagsmännen och tålmodigt förklara om och om igen vad vi menar, och att vi talar om olika saker.

Det är så vi kommer att vinna.

LEIF NIXON

* * *

Andra bloggar om: , , ,