Per Gudmundsson reverterar(?) till huligan-läge i en artikel i dag. Lite obildat, får man väl säga, framstår det i alla fall när Piratpartiet får sig en släng av vevande och påstås “dra växlar” av debatten mot FRA-lagen. Man undrar om stolpillrerna han tar som verkar inspirerat, dessutom förvirrat honom en anings. Har han (och hans “lag”) smugit med ett större engagemang och fotarbete än pp stått för de senaste åren? Lojalitet är för all del en trevlig egenskap, men man får akta sig för att se korkad ut på kuppen. Något som vi alla måste förhålla oss till emellanåt.

Jag vet inte, men av någon anledning kan jag inte sluta skratta varje gång jag försöker mig på att skriva någon form av reaktion på Stig Berglings inlägg i FRA-debatten. På något vis får jag associationen till att en bankrånare skulle agera sakkunnig i finansdebatter, eller dylikt. Jag borde nog vara lite mer seriös, det står en hel del intressanta grejer i artikeln. Som till exempel att “om man har rent mjöl i påsen har man inget att oroa sig för”… Nåja, vem behöver fiender med sådana vänner?

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,