I en artikel i svenskan skriver Beatrice Ask om grov organiserad brottslighet. Jag kommer på mig själv med att utan att egentligen veta vad “grov organiserad brottslighet” är, hålla med om att det behöver stoppas. Tror att de flesta av oss tolkar det som mc-gäng, faktiskt.

När jag inser att det är jag själv som fyller i vad uttrycket innebär, försökte jag att ta reda på vad det betyder. Ett uttalande från Karin Göthblad det närmaste en förklaring jag kunde komma: “Organiserad brottslighet är så mycket mer än mc-gäng”. Så vad är det då? Vad är det jag sitter och håller med om? Vad exakt är det det opinionbildas kring?

Det är mycket möjligt att det finns en etablerad “översättning” på vad det betyder, det är möjligt att jag är ensam om att inte förstå det. Men som det ser ut i debatterna finns det all anledning att fundera över nyspråk och renodlade påhitt. Är “grov organiserad brottslighet” en subjektiv bedömning, där de som innehar makten kan bestämma vad det etiketterar och åtgärderna kan användas till, drar jag öronen åt mig direkt. Någonting har man ju lärt sig, och dessutom den hårda vägen.

Det är inte politiskt korrekt på något vis att motsätta sig insatser mot “grov organiserad brottslighet”. Egentligen borde jag säga något i stil med — jo, såklart man ska jaga brottslingar, men låt bli de som inte är misstänkta för brott.

Det är helt sant att jag tycker så, men just nu riskerar jag att bifalla jakt på icke-misstänkta genom att acceptera ett uttryck som inte finns specificerat. Då tänker jag på hur det och andra uttryck används i den politiska debatten. När avsikten är att fånga brottslingar är det lätt att hålla med, det man måste hålla ögonen öppna för är om epitetet “brottslingar” hanteras ovarsamt.

Problematiken exemplifieras tydligt i en andra artikel, denna gång i DN, som Beatrice Ask är medsignatur till. Tydligen är det så att svenska män i stor utsträckning köper sexuella tjänster, och underförstått underhåller människohandel. Människohandel får man nog lov att kalla “grov organiserad brottslighet”. Hemlig rumsavlyssning tänks användas, men det står inte specificerat hur.

Som så många gånger förr slår mig tanken att själva kriminaliseringen av prostitution verkar minst lika mycket hjälpa till att underhålla människohandel, och det ställer således till det för mig.

Är det verkligen emot allas intresse att legalisera prostitution? Rent logiskt borde väl en verksamhet som inte tvingas ner i underjorden i samhället framgångsrikt försämra förutsättningarna för tvång och förnedring? En legal marknad skulle konkurrera bort en illegal, rå och ful marknad på nolltid, inbillar jag mig.

Kanske är det fel — men vad jag försöker poängtera är att det nödvändigtvis inte är just övervakning och huvudlös klappjakt alltid, som är lösningen på brott som sorterar under den “grova organiserade brottsligheten”.

När det gäller prostitution finns nyanser, det kan kosta mindre, samhällsvinsterna kan vara större. Så länge man inte vet vilka brott det rör sig om, emellertid, så har man ingen möjlighet att påverka eller få tillfälle att skapa sig en informerad åsikt. I stort vill man få en signatur in blanco om ganska stora och omfattande åtgärder för något som man hade kunnat tänkt sig en annan lösning på.

Det är väl inte helt orimligt att tänka sig att dessa artiklar dykt upp för att vända opinionen angående FRA-lagen, eller åtminstone skingra fokuset. Men det här ingår också en i långvarig process av att skrämma folk, så att åtgärderna inte skrämmer lika mycket. Släktskapet med att medborgare omyndigförklaras sitter som en skinande neonskylt över Asks artiklar.

Så länge det vi svenskar ska vara rädda för är ospecificerat, kommer vi med största sannolikhet att fortsätta vara rädda. Saker som skrämmer oss passar in under allmänt hållna uttryck och vi upplever det vi tycker behöver åtgärdas är det som åsyftas, utan några egentliga garantier för att det faktiskt är så. I verkligheten riskerar vi att tillhandahålla ett ultimat verktyg att “rensa undan” företeelser som kanske inte ens är samhällsfarliga.

* * *

Anna Troberg uppmärksammar att Beatrice Ask lever och har hälsan. Hon reagerar på att poliser ska få provocera fram brott och skriver:

Att ge poliser rätten att provocera fram brott är som att ge läkare rätten att smitta folk med sjukdomar så att de kan försöka bota dem igen. Det är faktiskt inte ok.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,