När Jan Björklund (fp) lovar att han ska fortsätta lyssna på kritiken mot FRA-lagen får jag uppfattningen att han inte hört någonting egentligen. Kanske är det så att han menar att lyssna framöver, snarare än att han har lyssnat hittills? Han verkar i alla fall inte ha förstått det principiella felet med allmän avlyssning, utan uttrycker sig som att det är en förutsättning för en svensk underrättelsetjänst.

Om det nu skulle vara en förutsättning att allmän avlyssning krävs, ja då blir det naturligtvis en fråga om vi över huvud taget ska ha en svensk underrättelsetjänst, det har han ju helt rätt i. Det blir lite konstigt att man politiskt målar in sig i ett sådant hörn. Personligen har jag inte känt av någon märkbar opinion för att underrättelseverksamhet i Sverige ska läggas ner. Det har till och med föreslagits hur man skulle kunna tänkas ha en vettig sådan utan allmän avlyssning.

Visst har förtroende för de som ska hantera känsliga uppgifter också betydelse för hur man ställer sig i frågan. Detta sammantaget med att förtroendet då också måste innefatta framtida konstellationer av människor eller grupperingar man inte ens vet idag vilka de skulle kunna vara. Eller vilka länder som får tillgång till vilken information och i vilket syfte. Ej heller ska man glömma det ställe i lagen ämnat att ge utrymme till förändringar framöver, utan förankring i riksdagen.

Politiskt anser man att vi som kritiserar lagen gör det för lätt för oss — påstår att vi inte vill ha underrättelseverksamhet, att vi inte förstår eller andra påhittade argument vi sägs stå för. Allt som oftast måste vi sorgligt nog konstatera att vi av någon anledning har en mer realistisk inställning till vad det handlar om, än våra förtroendevalda satta att försvara lagen.

Vi vet hur det gått historiskt när man tillämpat allmän avlyssning. Vi vet dessutom att det är allmän avlyssning det handlar om, även om oändliga spadtag nyspråk har använts för att försöka framhäva motsatsen.

Vad ska man som medborgare göra för att få sådana som Jan Björklund att förstå? Att det inte hjälper att snacka om förstärkning av integritetsskydd, när det på alla sätt betyder något som inträder efter att kränkningen är ett faktum?

Björklund — sluta sparka mig och alla Sveriges medborgare på benen. Plåstren du erbjuder att täcka över blåmärkena tar inte bort värken och det är på goda grunder vi inte vill riskera benbrott. Skulle Sverige mot all rimlig förmodan fånga Bin Laden är vi då dessutom i såpass god fysisk form att vi kan stå på benen och försvara oss mot ev. sparkar på benen från det yttre hotet.

* * *

För övrigt är jag nyfiken på vad Swartz fick lite förhandsinformation om igår: Jag fick glada tillrop av ett moderat kommunalråd som sa att jag skall läsa DN Debatt i morgon måndag för nu händer det saker i (m) också. Disruptive har hittat ett företag som har uttalat sig mot FRA-lagen, Erik Laakso skojar till det men är nog inte sådär jättelångt ifrån verkligheten, som Herr Klokbok konstaterar också. Scaber Nestor undrar om Björklund blivit tokig och Caught in the Act gör en stilstudie mellan amerikanska NSA och svenska FRA. Monika Ringborg konstaterar att det är bra med lite perspektiv på terroristhot och Fritänk funderar över våra gamla svenska synder.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , ,