Via mail har jag flera gånger fått frågan om vad ordet “signalspaning” egentligen betyder. Enklast är det kanske att vända sig direkt till wikipedia, där man kan läsa:

Signalspaning innebär att man genom avlyssning, pejling m.m. utforska och övervaka data- och/eller teletrafik och på så vis inhämta underrättelser. En variant av signalspaning är signalkontroll som dock inte har underrättelseinhämtning som uppgift.

Men det förklarar inte riktigt varför det råder viss förvirring kring begreppet. Rick Falkvinge har skrivit en ingående analys om användningen av ordet “signalspaning” i debatten om FRA-lagen:

Signalspaning innebär att lyssna på radiokommunikation mellan militära förband hos främmande makt. Det går till och med att höra ungefärligt avstånd till sändaren på hur radiosignalen låter — man hör om signalen har studsat i atmosfären.

[…]eftersom vem som helst får lyssna på radiosignaler — något annat är orimligt eftersom radiovågorna finns överallt — så gjorde FRA det med stor framgång under kalla kriget. FRA observerade truppförflyttningarna som förestod Sovjets invasioner av både Tjeckoslovakien och Ungern.

För att sammanfatta den efterföljande historiken: Då telefonsamtal började genomföras via satellit använde sig FRA av det tidigare argumentet att “luften var fri” för att sätta upp parallell utrustning som kunde avlyssna även förtroliga samtal. Alltså inte endast militära signaler utan även civila och trots att det egentligen bröt mot post- och telehemligheten. Vid årsskiftet 2002–2003 hade verksamheten övergått att lyssna på civil trafik till 75%.

Detta är alltså inte FRAs ursprungliga syfte, och därvid uppstod behovet av lagreglering om “signalspaning“. Själva ordet har således mist sin ursprungliga betydelse och skapar därigenom viss begreppsförvirring. Det är lätt att tänka sig att när det talas om att signalspaning behövs, är det ofta den gamla militära betydelsen som avses, till exempel.

Lagen som är avsedd att reglera FRAs aktiviteter innebär dessutom en ytterligare utvidgning av befogenheter. Som till exempel att spegla all digital information som passerar Sveriges gränser, vilket tekniskt sett är nästan alltid. Allmän avlyssning, således. Lagen avser alltså inte militära hot eller underrättelser över huvud taget.

Så, å ena sidan “signalspaning”, å andra “massavlyssning”. Orden används vid detta speciella tillfälle för att beskriva samma aktivitet.

Det kan kanske vara av intresse att veta att det är inte så att om FRA inte finns tillhanda så skulle det innebära slutet för underrättelseinhämtning. I de fall FRA utför beställningsjobb från exempelvis Säpo, skulle man kunna tänka sig att de gör det själva. Militär spaning, borde uträttas av MUST. De digitala hot man refererar till i lagen borde rimligtvis tillfalla Sitic. (Förslag hämtat från analysen Plan A på webhackande.se vid intresse av att fördjupa sig i det.)

Så kommer vi till ordet “massavlyssning”. Det är svårt att förstå tekniken emellanåt, men lyckligtvis har Mikael Nilsson på stoppafralagen.nu (läs gärna hans beskrivning också) gjort en bra illustration över hur insamlandet av svenska medborgares kommunikation diskuteras från två olika perspektiv:

Insamlandet sker av samtlig digital kommunikation, sätts samman så det blir urskilijbart och sedan görs en sökning på resultatet. Det som inte anses vara intressant, kastas, resten sparas för manuell kontroll. Det är alltså ALL kommunikation som landar hos FRA för bearbetning. Man ska komma ihåg att för att kunna avfärda något, måste det först gås igenom för att konstateras vara ointressant.

Insamlandet sker av samtlig digital kommunikation genom installation av utrustning som speglar all trafik och skickar det till FRAs samverkanspunkt. Där sätts det samman så det blir urskiljbart och sedan görs en sökning på resultatet. Det som inte anses vara intressant, kastas, resten sparas för manuell kontroll. Det är alltså ALL kommunikation som landar hos FRA för bearbetning. Man ska komma ihåg att för att kunna avfärda något, måste det först gås igenom för att konstateras vara ointressant.

När det gäller ordet “sökbegrepp” skulle jag vilja tipsa om Mark Klamberg, som gjort ett väldigt matnyttigt inlägg om saken. Han har forskat lite kring “sökbegrepp” som ofta hänvisas till i FRA-debatten och dragit nedanstående fyra slutsatser, som han redovisar i inlägget hur han kommit fram till:

Slutsats 1: FRA-filtret definieras som en uppgiftssamling och dess sökbegrepp består av tekniska parametrar och personuppgifter, t.ex. namn. Med tekniska parametrar avses såväl manuella som automatiska frekvenser, e-postadresser och telefonnummer.

Slutsats 2: Personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv får också användas som sökbegrepp. Dessa personuppgifter får överföras till annat land.

Slutsats 3: begreppet “databaser”, tidigare benämnt som “register” är synonymt och ersätts av det mer diffusa begreppet “uppgiftssamlingar”.

Slutsats 4: Personuppgifter som avslöjar ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i fackförening eller som rör hälsa eller sexualliv får också användas som sökbegrepp. Dessa personuppgifter får överföras till annat land.

Förhoppningsvis har denna genomgång varit av nytta, andra får gärna fylla i om jag missat något, eller så, i kommentarerna.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,