Centerpartiet gick idag ut och kallade för första gången massavlyssning för massavlyssning. Det var stort. Tidigare har vi kämpat hårt och till synes nästan helt utan respons att bara bli erkända ha rätt angående det. Likaledes stort var det att man på det här viset underkänner lagen, och för svensk politik ovanligt, erkänner sig ha haft fel.

I samband med detta sades det också att det fanns någon form av teknisk möjlighet att kunna urskilja svensk trafik från utländsk. Det existerar inte någon egentlig teknisk möjlighet att garantera dylikt, även om FRA och Telia som anlitats som tekniskt sakkunniga, sägs ha påstått detta.

Det finns anledning att berömma centerpartiet. De har tagit kritiken på allvar, de har försökt att lösa problemet. Men det är inte någon riktig lösning som jag ser det och jag är rädd för att det blir ytterligare ett svek, även om det helt säkert inte var meningen. De har försökt att medla mellan parterna, men jag börjar se det som att (c) drabbats av Stockholmssyndromet.

Betänk att en lag röstades igenom i riksdagen, som var direkt dålig. Bara det borde mana till ordentlig eftertanke och en vilja att göra om, göra rätt. Manövrarna timmarna innan den röstades igenom visade prov på en storartad brist på respekt för medborgarna, dessutom. FRA-lagen är dessvärre också bara en del av ett massivt språng mot ett kontrollsamhälle utan dess like.

I höst har vi trafikdatalagring och telekompaketet att tackla. För att inte glömma ACTA-avtalet, som vi inte ens har insyn i processen till. Det är oerhört viktigt av regering och riksdag att ge oss medborgare andrum, att visa förståelse för problematiken och sluta kompromissa bort våra privatliv.

Jag sällar mig till den stenhårda attityd Tolgfors och Reinfeldt visat prov på genom hela den här debatten, och fortsätter vidhålla att FRA-lagen ska rivas upp, och en ordentlig utredning måste följa. Även om det finns flera anledningar, så har det till slut blivit så enkelt att affären luktar så vansinnigt illa, att det vore katastrofalt att ge dem ett endaste litet finger. Vår nuvarande regering representerar inte sitt folk, till stora delar inte ens sin ideologi, och de har betett sig skamligt, rent ut sagt.

Det har gått så långt, att om Tolgfors anser något vara acceptabelt så blir jag misstänksam per automatik. Inte för att han som minister alltid skulle göra fel, utan för att förtroendekapitalet nu står på minus. Jag har lärt mig den hårda vägen att regeringens intressen inte sammanfaller med dess folk eller väljare och fått en nästan pavlovsk reflex av misstroende efter alla respektlösa uttalanden.

Nu börjar de enda alternativen utkristallisera sig med svidande tydlighet: FRA eller makten, Reinfeldt, Tolgfors, Enström et al. Att visa en blotta, att kompromissa med dessa auktoritärer som varit alltför villiga att sälja ut privat kommunikation — är ett nederlag utan jämförelse och därför oacceptabel, även om det någonstans skulle funnits en möjlighet att hitta en lösning. Så djup är min besvikelse och min misstro, och jag misstänker att jag inte är ensam om det.

Det är inte en fungerande FRA-lag regeringen har att kämpa för längre, det handlar nu om förtroendet från svenska folket.

* * *

Fler bloggar kommenterar: Enligt min Humla, Rick Falkvinge, Christian Engström, Pär Ström, Mina Moderata Karameller, Erik Laakso, Pophöger, stoppafralagen.nu, Oscar Swartz, HAX, Kurvigheter

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , ,