Den 16 september. Då kommer riksdagsledamöterna tillbaka från sommaruppehållet. För många har det nog inte varit en särskilt harmonisk sommar att tala om — jag hoppas det i alla fall. Inte för att jag missunnar mina medmänniskor i riksdagen att få luta sig tillbaka, utan för att detta är alldeles för viktigt att inte funderas över.

Det blev inte särskilt mycket vila för mig heller under sommaren, om det är någon tröst. Ansvaret känns stort och tungt för många av oss som dragit i, och följt, frågan om FRA-lagen. De borgerliga politiker som förstår vad det handlar om behöver dessutom allt stöd och alla argument de kan få tillgång till. Förväntningarna är höga på dem. Riksdagsledamöter ska enas om en motion över partigränserna för att kunna riva upp lagen och det är inte några småsaker vi ber om. Såklart — det är inte några småsaker det handlar om heller.

Under våren och sommaren har vi blivit ombedda att lägga ner debatten och fått höra att vi inte förstår frågan. Det har vimlat av nyspråk och begreppsförvirring och emellanåt har det varit ordentligt arrogant bemötande från enskilda representanter i riksdagen. Så här efter alla händelser i sommar så kan jag komma på mig själv med att tänka att det kanske inte var med flit alla gånger.

FRA-lagen, eller “En anpassad försvarsunderrättelseverksamhet” som den heter, var aldrig ett bra lagförslag från första början, det förnekar nog ingen längre. Det har lappats, lagats och förbättrats — inte minst har Staffan Danielsson (c) jobbat mycket med det. Jag tänkte att jag dedikerar denna första nedräkning till denne man, som antagligen genomgått rätt mycket det senaste halvåret.

I somras hade jag nöjet att möta honom för en liten pratstund i Almedalen. Jag berättade att jag upplevde honom som en “good guy” i grund och botten, och att det är därför han fått extra mycket stryk. Förväntningarna är högre på sådana som han, sa jag och menade det. Trots att vi står om två sidor av åsiktsstaketet vad gäller FRA så blev han glad över att jag inte upplevde honom som ondskan inkarnerad och det var skönt att kunna förmedla det direkt till honom.

Vid det tillfället försökte jag förklara hur vi diskuterade olika saker, motståndare och förespråkare. Jag tog upp det där med syfte och konsekvens som Leif Nixon förklarat så bra, och Staffan pratade om integritetsskydd. Till slut nådde jag fram — jag kommer inte ihåg exakt vad jag sa, men likt det grafiska diagram, som Mikael Nilsson på stoppafralagen.nu gjorde för polletten för så många, såg jag Staffan för första gången förstå vad jag (och andra) menade.

Massavlyssningen, den tekniska förutsättningen, är det vi inte vill ha. Utrustningen som speglar all kommunikation och gör våra liv, tankar och vanor tillgängliga för tredje part. “Då blir det svårt”, sa han — och menade svårt att mötas eftersom förstärkning av integritetsskyddet så sent i hanteringen aldrig någonsin varit vår prioritet. Men det var ett ögonblick av klarhet.

Jag hade trott att han och andra ignorerat oss, men han hade verkligen inte kopplat vår ståndpunkt tidigare, och det var en ögonöppnare även för mig. Efter vårt korta samtal, gick vi därifrån lite bättre informerade om varandras ställningstaganden och en, vad jag hoppas, ömsesidig respekt.

För någon vecka sedan dök återigen en katalysator upp i debatten — och denna gång stod Mark Klamberg (fp) för initiativet. Sociogram damp ner som ett ton sten i medvetandet. De olika aspekterna av sociogram och vad de innebär var nog en nyhet för våra förtroendevalda. Tystnaden efter debattinlägget i DN har varit talande och det första bemötande som dök upp idag från Tolgfors framstår mest som reflexmässig och nedvärderande utan att lämna några svar — annat än att vi ska ha lagen till varje pris, struntsamma att det vilar många otäcka skuggor över den och en bred opinion existerar mot den.

Staffan Danielsson har som enda politiker och FRA-förespråkare uttalat det obehag som vi alla känner inför detta, och det hedrar honom. En konsekvens av att respektera kritiken när man väl förstår den, kulminerar i det uttalandet jag länkar till.

Nu återstår det sista, det svåraste — att stå för beslutet man måste komma fram till efter alla de här insikterna. Skulle Staffan Danielsson vända om och rösta för att riva upp FRA-lagen, så skulle han göra det för sin personliga övertygelse — där finns ingen prestige inblandad. Ingen skulle kunna anklaga honom för att vara populist, kappvändare eller på något vis misstänksam som har dubier.

Syfte har ställts mot konsekvenser och höga krav har ställts på teknisk förståelse såväl som principiella i debatten. Åsikterna har gått förbi varandra, men nu börjar vi mötas på riktigt — med ett och annat undantag. Äntligen förstår alla vad det handlar om, och äntligen har vi möjlighet att streta åt samma håll. De som tidigare röstat ja har inget att skämmas över — de visste ju inte det vi vet idag.

Enskilda politiker har vid första anblick satt sin politiska karriär på spel genom att gå emot partipiskan. Det har viskats om att regelrätta mobbingfasoner och hot förekommit under de politiska samtalen. Sanningen är att vi väljare börjar bli mer och mer intresserade av vilka politiker det är som verkligen representerar oss och våra intressen i riksdagen. Den politiska karriären är därför på intet sätt hotad, när behovet av privatkommunikation förstås och integritetsaspekter respekteras. Jag tror på fler hjältar i höst och kommer att backa upp dessa hela vägen.

Socialdemokraterna har tillsammans med miljöpartiet lovat att riva upp FRA-lagen om de vinner valet 2010. Det är bra. Men vi behöver riva upp lagen redan i höst. Vi behöver veta att det är vi medborgare och vår integritet som är i fokus redan idag. Vi kan inte vänta. Många hot mot privatlivet radas upp med ett flertal olika lagförslag som är på gång och många har redan genomförts.

Någon vila kommer det inte bli inom överskådlig framtid — vårt privatliv är under spärreld. Helt säkert utan att våra lagstiftare haft det som syfte och många gånger omedvetet, men nu måste vi börja minimera konsekvenserna innan det blir försent.

Låt oss bilda lite sociogram live runt om i landet den 16 september. Ett kommer att finnas på Mynttorget i Stockholm, och deltagarna där kommer att sluta upp vid Sergel där ytterligare ett bildats tidigare under dagen. I Göteborg och Malmö planeras också manifestationer.

Dagens tema känns självklar: “Riv upp — Gör om — Gör rätt”!

* * *

I juni gjorde jag en nedräkning inför voteringen om den s.k. FRA-lagen i riksdagen. Eftersom det är dags att börja samla ihop oss inför den 16 september — så ska vi ha en nedräkning igen. För att förnya och göra det mer intressant, har jag bjudit in 6 skribenter ni nog känner igen. De tar tag i varsin dag veckan och jag började idag — sedan kommer nedanstående att räkna ned från sina bloggar:

10 september — 6 — Oscar Swartz
11 september — 5 — Anna Troberg
12 september — 4 — Rick Falkvinge
13 september — 3 — Mary Jensen
14 september — 2 — Mark Klamberg
15 september — 1 — Stoppafralagen.nu företrädd av Anna Pettersson.

* * *

Andra bloggar om: , , , , ,