Det är viktigt att försöka utreda bloggares makt. Var på ett seminarie ikväll om bloggbävningen som anordnades av Kristian Krassman, och om jag förstod saken rätt så var det mest spekulationer som serverades.

Det var ett slags sociogram över bloggosfären, och jag blev lite full i fniss över hur det som inte kunde analyseras med en entydig slutsats, på sätt och vis var ett exempel på det som ifrågasatts när det gäller FRA. Det har ju sagts att det varken är särskilt troligt eller lätt att försöka hitta det man letar efter med sådana medel. Trender och så, javisst, men någon exakt slutsats går inte att dra, det blir lite höftningar och teorier.

Som så många gånger förr så lutade man sig mot listor. Mest länkat, flest använda ord och så vidare. Dessa fem postningar framfördes som de mest viktiga för bloggbävningen, bedömt på antalet länkar via twingly:

Rick Falkinge 111 inlänkningar
dyslesbisk 102 inlänkningar
blogge bloggelito 82 inlänkningar
Henrik Alexandersson 82 inlänkningar
Rätt & Slätt 71 inlänkningar

Lite förvånad är jag allt, ska erkännas, att min postning om lista över övervakningslagar inte hamnade på listan för övrigt, eftersom den har varit rätt het (för närvarande länkad till 118 gånger enligt knuff — tack för tipset HAX!). Men, men, ingen aning om hur de gjorde urvalet.

Nu ska sägas att samtliga bloggare ovanför är helt klart bloggare värda namnet på alla sätt och vis. Men det de har gemensamt (eftersom två av dem inte nödvändigtvis “varit med” hela vägen och debatterat och drivit frågan) är att de skrivit om något som alla kan hänvisa till, sluta upp kring. Det är väl just det där med att folk sluter upp som är det intressanta, och som inte går att förklara riktigt.

Det konstaterades att det inte går att återskapa situationen och det var väl ungefär när någon satte fingret på just den detaljen som mitt problem att greppa varför vi var där föll på plats. Anledningen till att man diskuterar bloggare är ju ofta för att förhålla sig till den så kallade makt de/vi sägs inneha numer. Det går ju naturligtvis inte att “styra” eller “kontrollera” bloggar på det viset. Antingen tar ett ämne fart, eller så gör det det inte. Det finns säkert tricks eller knep att få till en och annan svallvåg, men engagemang och fördjupning i olika ämnet är upp till var och en som skriver.

Inte heller går det att “mäta” hur kommentarer under bloggar påverkar det allmänna trycket, konstaterades det. I själva kommentarsfälten sker väldigt mycket folkbildning, kanske till och med mycket mer än det gör i inläggen i sig. Även om man kan upptäcka sig vara fel- eller oinformerad i andra bloggar, är det till den största delen i kommentarsfälten som i alla fall jag upptäcker ny information, länkar och en hel massa grävande som jag kan inhämta kunskap från.

Hela tillställningen var lite som att blogga faktiskt. Lite navelskåderi, lite jakt på fakta, lite motstående synpunkter (inte minst från representanter från gammelmedia som tänkte att bloggbävningen kanske berodde på att tidningarna gav det uppmärksamhet) och ingen enhetlig slutsats. Man ska inte underskatta nöjet av sifferkuriosa dock, som det finns gott om av i twinglys rapport. Allt finns tillgängligt på twinglys blogg (uppdatering; lite andra intressanta siffor hos Greenhill):

• 550.000 aktiva svenska bloggar, och som mest bloggade 900 om FRA samma dag (togs reda på under seminariet efter en fråga från Claes Leo Lindwall).
• Under perioden 27 maj till 24 juni fanns jag med 5 ggr på topp-tio-listor över mest länkade inlägg (kul!)
• 7.175 postningar gjordes om FRA mellan 27 maj–27 juni.

Man kan också se tjusiga diagram över attityder till olika politiker och hur de förändrats över mätperioden.  Till exempel åtnjöt Sten Tolgfors en neutral position i början av maj, men störtade sedan ner i direkt negativa kommentarer om honom i samband med voteringen i riksdagen.

Man kan också se hur tidningsrapporteringen följer efter bloggosfären i rapporteringen med någon eller några dagars eftersläpning. Matti Palm från Greenhill Relations tyckte sig till och med se en tendens av att tidningar ibland påverkats i sitt sätt att skriva.

Har bloggosfären makt? Jo, det har den väl kanske, är väl ungefär vad jag kan sammanfatta min uppfattning av seminariet med. Går det att återskapa — kan man använda sig av det på något ordnat vis? Troligtvis inte, finns inte ens något som säger att det ens kommer kunna hända igen. Det var kul med alla siffror, det var också intressant att höra vad Martin Källström på Twingly och Matti hade för funderingar på vad som hände och händer, men det var nog lite väl listbetonat mellan varven.

En liten reklampaus blev det mitt i alltihop — siten arvidfalk.se har startats idag, och Erik Laakso, Rosemari Södergren och Anders Löwdin fick chans att presentera den. Då sa Laakso något som jag upplever det som är det viktiga med bloggar — att det är en möjlighet att skapa en plattform för de som inte hörs normalt sett. Det var nog tanken jag tog med mig hem; svenssons bloggar numer — så de åsikter, analyser och funderingar de alltid gått runt med, syns plötsligt.

Bloggbävningen kanske är så enkelt att förklara som det fenomen som uppstår när man i ett sällskap upptäcker att flera tycker samma sak om något, som man tidigare upplevt sig vara lite ensam om? Det är en styrka att veta att man inte är ensam, och initiativen som följer av det är kanske precis som de alltid varit — helt naturliga.

Jag kan inte hjälpa det — att fråga om bloggosfären har makt likställer jag någonstans med att fråga om människor har makt. Men vad vet jag.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,