Nog tusan blir man orolig när man får intryck av att det planeras lite mer förändringar istället för att riva upp FRA-lagen. Det sägs att folkpartiet, eller kanske framför allt de sex kvinnorna från folkpartiet som lovat att riva upp lagen, ska gå med på någon form av kompromiss istället.

Åtgärden att riva upp lagen (eller göra ett omtag) anser många av oss vara helt nödvändig, på goda grunder. För jag tror inte på att förändringar kring lagen innebär förbättringar. Det enda som måste till är en ny lag i så fall — och då får man väl anta att den är seriöst framstressad om det ska prånglas igenom nu. Blir det en ny lag, dvs, lagtexterna ändras, måste den dras igenom i riksdagen igen. Ny lag, nytt ställningstagande — och tiden att fundera över att man gör rätt saker har regering och riksdag en skyldighet att ge sig själva och resten av oss.

Visserligen har jag haft på känn i ett par dagar att något lurt eventuellt kan vara på gång, men skulle trots allt bli obeskrivligt besviken om det nu är så att vi blir lurade igen. Frågan är om det är mig det är fel på, som envisas med att hoppas på ett lyckligt slut? Jag hoppas verkligen inte att vi har blivit lurade igen. Svensk politik har inte råd med det.

* * *

Andra bloggar om: , , ,