Det finns några problem med att förhöra politiker om vad de kan om FRA-lagen. Det största problemet är att över huvud taget få ett svar, sorgligt nog. Absolut bäst vore det att ringa runt till alla — men den kapaciteten finns inte. Däremot har åtminstone fyra (jag, jan, josef och olof) volonterat att dela upp ledamöter sinsemellan att maila till. Det blir enklare att administrera svaren, ligga på och skicka påminnelser osv.

Om fler vill ta sig an en grupp politiker, så hojta till i kommentarerna, funderar på att ha “launch” på fredag om det passar alla. Jag tar på mig att samla ihop alla svar till någon form av spreadsheet som man kan använda som underlag till statistik så småningom. Typ, hur många ur det röda blocket svarade, hur många av det blå osv.

Jan Garefelt satte samman fem påståenden, som fungerade i stort under de här premisserna. Efter lite diskussioner med Jan har vi bantat ner det till nedanstående. Tanken är att varje påstående ska ha ett svar, för sista frågan blir dock svaret en jämförelse för hur de första tre har besvarats.

1.  “Den information som staten får tillgång till genom FRA-lagen kan användas för att bedriva åsiktsregistrering.
Ja – det stämmer | Nej – det stämmer inte

2. “Detta prov Denna undersökning genomförs med hjälp av en dator som står utanför Sveriges gränser. Om FRA-lagen varit i bruk så hade en kopia på dina svar kopierats till en statlig myndighet.
Ja – det stämmer | Nej – det stämmer inte

3. “Jag anser att själavårdande samtal är den enda typ av samtal som behöver ett särskilt skydd.”
Ja – det stämmer | Nej – det stämmer inte

4.  “Jag anser mig ha fullgott beslutsunderlag för att självständigt ta ställning i FRA-lagen. I denna fråga röstar jag enligt min egen övertygelse.”
Ja – det stämmer | Nej – det stämmer inte

Vi som på fritiden satt oss in i frågan vet att det handlar om massavlyssning. En förståelse för teknik och juridik har delats med till oss, och vi diskuterar utifrån den kunskap som vi fått genom vårt egna och andras arbete. Den kunskapen är det inte mer än rätt att vi delar med oss av till riksdagen också, men vi måste acceptera att det i de flestas fall handlar om att “börja från början”.

Det får inte vara för många frågor och de måste vara lätta att svara på och inte minst förståeliga i sig. Tanken är inte att starta debatt, eller försöka få politiker att snubbla på något att “sätta dit dem” för, utan att använda det som underlag för vidare information. Vad behöver de veta, eller kanske rent av — vad behöver vi informera dem om.

Jag kommer därför att skriva ett kort(!) brev som i inledningen till läxförhöret förhoppningsvis förmedlar att man har förståelse för att man som politiker inte kan (eller ska) kunna allt om alla frågor. Få är sakfrågorna man inte kan överlåta åt “folk man litar på” att besvara — det här är emellertid en sådan.

Kommentera och förädla gärna.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,