Mark Klamberg kastar in en handske i fildelningsdebatten och efterlyser någon som plockar upp den. Personligen har jag börjat bli lätt sjösjuk av alla gånger jag böjt mig fram och plockat upp den. Men tänkte bemöta Marks funderingar:

Jag upplever att en del i fildelningsdebatten ibland förespråkar lösningar där upphovsrätten i praktiken försvinner och endast betonar upphovsrättsindustrins ansvar och brister.

Tyvärr har du lite fel där. Det har tjatats och gnatats och pekats på möjligheter med fildelningen sedan jag gav mig in i debatten för ett antal år sedan. Att en och annan vill upplösa upphovsrätten helt är knappast profilerande i debatten — du använder till och med ordet “ibland” så behöver kanske inte säga något om det.

Frågan vi måste ställa oss är följande. Om vi konsumenter och brukare inte tar vårt ansvar så kommer kraven på lagstiftning och repressiva åtgärder som ett brev på posten.

Om det är så att du tror att fildelare inte “gör det de ska”, så är en diskussion omöjlig, eftersom du då förutsätter det som ska bevisas, så att säga.

Media, läkare och advokater har inom sina respektive brancher lyckats på egen hand reglera sin verksamhet och därför sluppit lagstiftning. Kan vi konsumenter och brukare försöka med samma sak?

De som fildelar tillhör ingen specifik grupp där det finns någon som kan leda, och har säkert representanter i alla grupperna nämnda. Det förutsätter återigen något som inte existerar: rimlig möjlighet till samordning. På gott och ont, får man väl säga.

Jag själv försöker undvika att ta del av av material där rättighetsinnehavaren inte fått betalt eller gett sitt samtycke.

Det gör jag också. Svårigheten är att veta vilka de är.

Om en del musiker, filmmakare eller andra artister i samförstånd med stora kommersiella bolag vill fortsätta att distribuera sina verk på det traditionella sättet och vi konsumenter inte gillar detta så är mitt svar att vi ska avstå från konsumtion – inte att vi ska konsumera utan tillstånd.

Hur ska man lita på att en nedladdningslänk inte bryter mot någons upphovsrätt? Enklast blir att låta bli helt. Då börjar det bli farligt nära en allmän attityd av att inte ladda ner någonsin, en problematik som till och med dragit igång en yttrandefrihetsdiskussion i USA. Det innebär stora svårigheter för de som lever av att folk fildelar inte minst, en grupp som är ojämförligt den störst växande för övrigt.

Så till den inledande frågan i Marks inlägg:

Går det att kombinera skydd för upphovsrätten utan att upphovsrättsindustrin ges liknande befogenheter som polisen med en arsenal av drakoniska sanktioner och skadestånd?

Både ja och nej. Det går aldrig att garantera att någon lyssnar till en låt eller ser en film utan att betala för sig. Allt hänger på vad man anser vara proportionellt och för samhället godtagbart — under rådande politiska klimat är det väldigt drakoniska gränser som dras som du säger. Det har t.ex. spelats in från radion sedan 70-talet utan att någon skada skett, trots att branschen påstått motsatsen under större delen av mitt liv.

Uppstår många lagliga tjänster lär olaglig fildelning vara tämligen nischad och lätt att ha överseende med — och helt ärligt så har det inte bevisats att det varit ett så stort problem tills nu heller. Redan ramlar det in rapporter om hur laglig fildelning ökar exponentiellt, helt enkelt för att de börjar existera. Det är fildelarna som vallfärdar till sådana tjänster — de där vars ansvar efterlystes.

Vi ser stora förändringar i konsumtion av underhållningsprodukter år från år. Själv kom jag på mig själv med att fundera över när mp3-filerna kommer att sjunga(!) på sista versen. Spotify, LastFM och andra dylika tjänster tar ju bort behovet.

Först vinylen, sedan cd-n och nu mp3-filen. Utvecklingen går framåt. Intressant nog lär nog inte något media dö helt och hållet i brådrasket. Men några galet stora pengar lär det kanske inte generera. Poängen är att framtida förändringar av förutsättningar, vet inte ens jag vad det kan vara. Olika lösningar genererar olika möjligheter till inkomster.

En sak är klar — varenda fildelare är medveten om korrelationen artister och pengar. Exakt hur en artist ska tjäna pengar ska inte lagstiftas fram, och betalningsviljan är faktiskt inte ett problem generellt sett. Vill man tvinga någon att köpa en cd, möter man motstånd. Räknar man ut via fildelningsstatistik var en artist gör bäst i att turnera, då ska du se att det lättas på lädret rätt kvickt.

Huvudsaken är att artister kan försörja sig — inte sättet det sker på. Fildelare är fans, konsumenter och publik. Pengarna flödar och det är bara att håva in dem. Men försök inte tvinga in konsumenterna i ett affärssystem som är utagerat.

Ja, det innebär att skivbolag och andra förlagstjänster inte har samma vikt i handeln längre. Det är där det kostar på, och varför skulle det inte göra det, egentligen? Finns det något självändamål i att bevara just den affärsstrukturen genom lagstiftning?

* * *

Har också plockat upp handsken: Hanna Wagenius

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,