Ofta i diskussioner om fildelning dras argumentet om äganderätt upp — det sägs ungefär att man inte respekterar äganderätten om man tycker att fildelning är positivt. De flesta av oss äger saker, må det vara vårt boende, mark, en cykel, kläderna på kroppen eller vad det nu kan vara, och vill säkert fortsätta att äga saker. Det är nog väldigt få som är emot rätten att äga i grund botten, vare sig man är fildelare eller inte.

Upphovsrätt är inte samma sak som äganderätt, ska man kanske börja med att förklara. Snarare är upphovsrätt en form av ensamrätt, läs gärna Ricks historik om upphovsrättens uppkomst om du vill veta mer. Till exempel är det nog många som upplever sig äga olika former av någon annans upphovsrättsliga verk, tavlor är inte minst ett sådant exempel. Just driften att äga saker har jag till och med använt som argument för att belysa varför betalningsviljan bland fildelare är hög, i olika diskussioner.

Jag personligen “äger” ett stort antal filmer, dataspel och tv-seriesamlingar på cd och dvd. Flera av mina fildelande vänner är hämningslösa audiofiler och äger hyllmetrar av musik i olika format. Böcker är jag periodare på, och av någon anledning har jag svårt att göra mig av med dem, vilket orsakar lite hyllproblem. Man slänger inte en bok, liksom, trots att jag inte ens läser om hälften av dem.

På ett forum läste jag ett inlägg från en kvinna som lagt ut en bok på ett bussäte, med texten inskriven “varsågod, jag tyckte den här boken var bra, kanske du kommer att gilla den också”. Skitbra initiativ, som inte handlade om att sno pengar från en författare för att hon gav bort den, utan att det tar emot att kasta en bok — och framför allt lusten av att sprida något som är bra.

I SVT Debatt härom kvällen så användes Christian Engströms (pp) gräsmatta som argument mot fildelning. Det var snack om att någon skulle sno gräsklipparen, men även det där med att någon skulle slänga upp ett tält på gården. Observera att vi har allemansrätt i det här landet och trots det så får inte folk för sig att hårdra det och tälta i någons trädgård.

Det finns inte så mycket som en kvadratmeter mark i det här landet som inte någon äger, om det så är privatpersoner eller staten — vi plockar bär och svamp och gör inte fel när vi gör det. Markägare förlorar inkomster, skulle man kunna säga, varje gång någon drar på sig stövlarna och går ut till sina smultronställen för att fylla hinkarna. Vad long tail-effekten är för markägare, har jag faktiskt inte en aning om, det har aldrig varit någon prioritet att uppmärksamma. Men det är naturligtvis ovärderligt för samhället att vi kan leta oss ut i skogar och mark obehindrat.

Samma slags naturliga inställning till fri tillgång syns i hur många det är som delar ut internet gratis via trådlösa nätverk. Det kan vara mötesplatser som vill erbjuda mervärde, kolla in Ted Valentins utmärkta wifikarta till exempel. Eller det kan vara renodlade altruistiska motiveringar, som att alla borde ha tillgång till internet så man hjälper till med det. När något inte kostar nämnvärt, men ändå tillför ett stort värde i samhället, så är det faktiskt bra och det borde inte uppfattas som ett hot.

Äganderätt, upphovsrätt och ensamrätt lämnar alltså utrymme för allemansrätt, och glöm för all del inte biblioteken eller människors glädje av att bjuda andra på kulturupplevelser; det är helt enkelt inte onaturligt att agera från andra positioner än ägande. Vi lever ju redan i ett samhälle där sådana rätter fungerar i skön samexistens med olika “tillgänglighetskulturella” yttringar, som inte kostar oss många spänn men gör samhället omätbart rikare.

(Idag hotas förresten allemansrätten larmar bland andra Naturskyddsföreningen…)

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , ,