Det slog mig; en nedladdning anses alltid “kosta” för artister och kulturarbetare. En konsument av upplevelseprodukter har däremot inte någon rätt att klaga på att det kostat när de känner sig lurade. Du kan inte kräva pengar tillbaka för att ha slösat tid och pengar på en undermålig kulturell upplevelse. Men du kan ladda ner och kasta något som inte höll måttet. Fildelning är faktiskt ett sätt att få in returrätt i underhållningsbranschen.

Sen gled tanken osökt över till hur ofta jag hämtat hem saker som jag betalat för. Inte minst blev jag påmind när jag skulle sätta mig och se Deep Space Nine nyligen. En serie jag ser om och om igen. Jag köpte hela samlingen på DVD för några år sedan, men har tvingats ladda ner hela rasket, av två anledningar.

Den ena är regionskodning på min dator. Vill jag gosa ner mig i bingen med Odo och Major Kira på min macbook pro, måste jag helt enkelt ladda ner serien för att kunna se den. Regionskodning är ett gissel — herregud, jag kan ju köpa importskivor på Åhléns — varför upphovsrättsbranschen tillåts förbjuda mig och andra att SPELA skivorna, är ett mysterium av rang.

Den andra anledningen är förpackningarna av skivorna. Jag upptäckte till min fasa att den lilla “klämanordningen” för hålet i DVD-fodralet orsakade små sprickor i skivorna. Småbitar av plasten har börjat falla bort på en del skivor, och jag törs inte stoppa in dem i spelaren i min stora regionsfria spelare. (Regionsfri för att en tekniker låste upp den åt mig.) Kanske behöver jag inte säga att jag betalat åtskilliga tusen för hela samlingen.

Man skulle kanske kunna tänka sig att jag hade kunnat krångla och rippa dem själv, backa upp dem på egna skivor eller så. Men varför skulle jag göra det, när någon annan redan gjort det och delar ut det?

Ett tag var jag helt inne på att spela äventyrsspel. Det hände ofta att jag hade tekniska problem med spelen. Något funkade inte, och jag är inte  tillräckligt utrustad med vare sig tålamod eller tekniskt kunnande. Det var bara att ladda ner en piratkopia och så fungerade det oftast utan problem.

Spelet “Spore” hörde jag förresten hade en begränsning till tre installationer. Du kunde alltså inte installera det mer än tre gånger. Nu har speltillverkaren tänkt om, och ger ut spelet igen, denna gång med obegränsat antal installationer. Förutsatt att det inte är på fler än fem datorer. Den crackade (uppbrutna) versionen på fildelningsnätverken hade naturligtvis inte denna begränsning så det såg mest bara löjligt ut. Ändå köpte många spelet och laddade ner den fungerande versionen istället. De betalade alltså för spelet, men kringgick den tekniska begränsningen, DRM som det kallas, genom att ladda ner spelet och köra det istället.

Måste dra en historia med lite äldre datum dessutom; jag köpte och installerade CS-paketet när det begav sig. Den svenska versionen av illustrator hade en väldigt tråkig bugg i diagramverktyget. Det gick inte att kopiera in värden i det, för att skapa det. En ganska besvärande bugg, som justerades i den engelskspråkiga versionen i ett tidigt läge, men aldrig åtgärdades i den svenska, trots upprepade löften från Adobe.

Efter flera frustrerade samtal, tipsade supporten mig om att ladda ner en engelsk version istället från valfri torrentsite. Så det gjorde jag och fick en fil av supportkillen som skulle fixa till eventuella krångel med serienumret. Alltså — supporten på mjukvaruföretaget förlitade sig på en piratkopierad version för att lösa mitt problem.

Ofta har jag med självklarhet kunnat vända mig till fildelningsnätverken för att rädda situationen. Vänner och bekanta som stöter på problem med produkter de köpt ger jag alltid rådet att ladda ner det någonstans ifrån istället för att hålla på och strula. “Någon annan har redan löst det problemet, säkert”, säger jag, och i nio fall av tio stämmer det.

Varje gång jag läser om antalet filer som “bara laddas ner hur som haver” utan att någonsin generera några intäkter, så tänker jag på min egen vardag. Hur ofta jag laddar ner det jag betalat för, bara av den enkla anledningen att få det att fungera. Detta anser speltillverkare, filmindustri och artister att de förlorar pengar på.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , ,