Föreningen, organisationen, eller vad Liberati nu kan kallas, har ingen hemsida (med www). De har heller inget inlägg på wikipedia ännu så länge. Vad jag förstår finns de på facebook, men den platsen vågar jag fortfarande vägra. Så det är inte helt enkelt att hitta till information för den nya internetvänliga biten av Folkpartiet. Som inte har någon information om det på sin hemsida heller, vad jag kan se. Inga forum, inga bloggar, ingenting som kan upphittas via google, som var min blindkäpp i det nyfikna sökandet efter information.

Visserligen står Camilla Lindberg som initiativtagare också, men det handlar bara om Alexander Bard, Folkpartiets nya internetpolitiker i stort. Jag har alltid gillat honom, missförstå mig rätt, men har å andra sidan ingen föreställning om att han på något vis bekymrar sig om andra människors frihet så mycket som han ägnar sig åt sin egen. Det är helt enkelt för lätt att få intrycket av att det handlar om att han fixat till sig sin alldeles egna, privata tvållåda.

Oscar Swartz har tydligen haft kontakter med Liberati, och kan rapportera om en paragraf i programmet som redovisar tydligt varför det är just Bard som person som Liberati verkar handla om:

“Stöld är stöld. Att påstå något annat är bara att ljuga blatant. Det vi ska diskutera är förstås i stället om viss stöld är aceptabel eller åtminstone kan tolereras. Att påstå att fildelning inte är stöld bara för att det är vanligt är som att påstå att fortkörning inte är en regelöverträdelse bara för att det är så vanligt. “

Jo, stöld är minsann alltid stöld, den logiken känns oantastlig. Men upphovsrättsintrång är något helt annat, såklart, det är bara att slå i närmaste lagbok. Hade det varit seriöst ämnat att hämta inspiration från samhället online och bejaka deltagarkulturen så hade inte en sådan paragraf existerat, vill jag påstå.

Sen är det ju väldigt iögonifallande att inte ett dugg syns av processen att skapa Liberati. Det som sägs vara internetvänligt. Det är nämligen deltagarkulturen som är det som utgör den stora förändringen politiskt, när man ska övergå till det digitala samhället.

Ska något dras igång av det här slaget, så upplever i alla fall jag det som att det är en process som sker online. Sådär som piratpartiet funkar, till exempel. Förändringar, utvecklingar, förädlingar och funderingar över hur man ska gå vidare, sker i grupp, i en öppen och tillgänglig dialog. Just nu framstår Liberati endast bli ett nytt politiskt megafåneri, och ursäkta mig som säger det, lite korkat faktiskt.

Liberati associerar jag för övrigt till en ganska bra skräckfilm, Event Horizon. I en synnerligen läskig scen, där de försöker spela upp några filmsekvenser från en fil de hittat, sitter farkostens tidigare kapten och säger något i stil med “liberate te ex inferis” — rädda dig från helvetet, som först misstogs vara “liberate me”, rädda mig. (Ni vet var ni ska vända er för att kolla upp den.)

Det är det där “ti”-t på slutet av Liberati som skapar den associationen, jag har aldrig tidigare fått den i samband med ordet “liberal”. Liberalism associerade jag väldigt länge med fel saker, emellertid. Det är först på senare år som jag insett att just det frihetliga är viktigt, för att kunna uppnå samhällelig solidaritet. Tidigare fick jag känslan av att det bara handlade om “sköt dig själv och skit i andra”.

Intressant nog är det precis de vibbarna jag får av Liberati idag. “Jag skiter i er alla och kör mitt eget race”, signalerar avståndstagandet från den öppna dialogen. Internet- eller framstegsvänlighet har det definitivt inte visats några ansatser till. Det ska bli intressant att se hur det kommer att gå för Alexan… Liberati.

Uppdatering: Mikael Nilsson drog iväg ett intressemail till Liberati. Men Bard var inte intresserad. Följ den intressanta mailväxlingen, vettja, Mikael uppdaterar hela tiden med nya fin-fina dumheter.

Uppdatering2: Blev tipsad om denna härligt sågning som väl platsar här också. Prognos á la Bard.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,