Anna Troberg har suttit och livebloggat från folkpartiets hearing. Av rapporterna att döma var inte fp särskilt seriösa och använde plattformen mest för att förhärda samma gamla vanliga struntprat, utan nyanser eller kunskap. Till exempel har både KTH och Harvard fel, påstås det, upphovsrättsintrång har uppgraderats från stöld till mord. Läs igenom hennes rapporter, ett intressant nedslag i attityderna minsann.

Som motvikt till de båda advokaterna som representerar Universals inlägg i Dagens Juridik jag skrev om tidigare idag, blev jag tipsad om Mårten Schultz och Jacob Heidbrink, som är riktigt vettiga företrädare för sitt skrå.

Beatrice Ask intervjuas av politikerbloggen. “Det är internet som har ställt till det för en del skaparverksamhet”. Mitt verbala “ööööh”, som är det enda som dyker upp i sambandet, när hon säger att upphovsrättsintrång är samma sak som stöld, gör sig inte riktigt i text. Men det gör inte hennes intervju heller, även om hon använde en hel massa ord för att säga samma sak egentligen.

Rick Falkvinge (pp) har utnämnt 8 december till “gå med i piratpartiet”-dagen. Johannes Forsberg ställer den fråga jag funderat över länge: “vilka orimliga krav kommer regeringen att tillmötesgå när fildelningen fortsätter, trots den nya lagen?” Det är en mycket bra fråga.

Slutligen vill jag lyfta upp en kommentar här, Anders Andersson säger ofta bra saker, och det är inte någon skillnad nu. Kanske kan ni hjälpa Anders med hans dilemma:

Jag saknar ord.

Nej, jag saknar inte ord för att uttrycka vad jag känner för det här lagförslaget; svenska språket är fullt av ord som “barockt”, “obegripligt”, “förnuftsstridigt” och liknande som kan användas. Jag tänker dock inte ägna tid åt att använda dem; det gör andra redan bra nog.

Jag saknar i stället ord för att tala om hur jag vill lösa problemet. Jag vet precis vad jag vill, men den viljan definieras inte i någon ordbok.

Debatten om IPRED har av förklarliga skäl mest rört sig kring fildelning, samt i viss mån kring upphovsrätt. Varumärken och patent har knappt nämnts alls. Ändå innehåller propositionen förslag till ändringar av lagar inom hela immaterialrättsområdet, och ändringarna är inbördes snarlika. Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst skall bli skyldig att lämna ut information om ursprung och spridningsvägar för “varor eller tjänster” som innebär intrång i en ensamrätt, om kommunikationstjänsten har utnyttjats för intrånget. Nedladdning av musik över en telefonlinje går att förstå, men nedladdning av en uppfinning? Det finns helt enkelt inte. Alltså är det något annat lagen talar om, kanske att ett avtal som rör varan eller tjänsten har träffats via telefon. Och då är lagen lika tillämplig vare sig det handlar om upphovsrätt, patent eller varumärken.

Som privatperson behöver jag i praktiken sällan bekymra mig om patent eller varumärken; det där är – eller har hittills varit – näringslivets bekymmer. Jag riskerar knappast skadeståndskrav för att jag i min blogg nämner att jag spelat Alfapet när det formellt sett rörde sig om Scrabble, inte heller för att jag visar semesterbilder tagna med en kamera tillverkad utan licens från en viss patentinnehavare. Detta gäller så länge lagreglerna är någorlunda begripliga.

Propositionen ställer allt detta på ända, genom att dränka de förut begripliga lagarna i en klibbig paragrafsörja. Visst, det finns säkert undantag som jag kan hänvisa till. Problemet är att jag inte vill. Jag tänker inte bemöda mig att läsa 30 sidor lagtext och förarbeten för att förvissa mig om att jag kan nämna “Ericsson” på min blogg utan att riskera att få betala skadestånd. Om företaget Ericsson så mycket som förbehåller sig rätten att någon gång i framtiden hänvisa till IPRED1 för att hävda sina rättigheter mot vem det vara månde, på sakliga grunder eller ej, så är mitt svar till Ericsson ett kort “up yours” varpå jag köper Nokia i stället. Och då innehar jag ändå andelar i en fond med en stor del Ericsson-aktier. Jag vill ha varor eller tjänster när jag är ute och handlar, inte juridiska läsövningar.

Motståndarsidan har haft det lätt; de har kunnat sätta etiketten “piratkopia” på allt de inte gillar och fått distributörerna att säga “vi befattar oss inte med piratkopior”. Ett enda magiskt ord.

Än mina krav som konsument då? “Vi befattar oss inte med produkter vilkas producenter förbehåller sig rätten att begagna sig av lagstiftning följande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter” går liksom inte att memorera, än mindre uttala innan kunden har sprungit vidare till nästa butik. Ändå är det precis vad jag skulle vilja att de säger om jag skall handla av dem. Det gäller bara att hitta en enklare formulering. Jag saknar ord, kort sagt. Någon som kan hjälpa mig med det?

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , ,