Om internet är en myllrande storstad, är upphovsrättsindustrins vision att slänga ut alla människor därifrån och bara erbjuda kontrollerade, guidade turer av den. Dessvärre hänger politikerna på denna vision. Världens medborgare genomför just nu en kulturrevolution av sällan skådat slag och regeringarna reagerar med att rulla in sina digitala stridsvagnar.

När vi nu går från “mottagarkultur” till “deltagarkultur” sker det inte helt smärtfritt. Alla aspekter av samhället påverkas av deltagarkulturen, inte bara nöjesindustrin. Bloggar och diskussionsforum växer fram som “lägger sig i” och påverkar den politiska processen. Nyheter tolkas om och förädlas, information delas ut fritt för vem som helst att tillgängliggöra sig.

Då vi tidigare var mottagare av information är vi nu även förmedlare av densamma. Kulturrevolutionen innebär alltså inte bara musik och underhållning, det innebär yttrande- och åsiktsfrihet, att få vara med och påverka, att bevara mänskliga rättigheter och demokrati.

Idag är det gå-med-i-piratpartiet-dagen. Dagen till ära sätter jag upp en knapp i högermenyn för ändamålet. Eller så klickar du här direkt. Det må vara enkelt att klicka på knappen — men jag är den första att förstå hur svårt det är att göra valet att klicka.

Den senaste diskussionen om IPRED som följt FRA-besvikelsen från i somras, har gjort att många nu börjat titta på piratpartiet som alternativ. Inte sällan uttrycker sig en del som att “man tvingas rösta på pp” eftersom de etablerade partierna är fullständigt kallsinniga. Det är svårt att välja piratpartiet — man byter inte lojalitet hur som helst.

Inte minst tar några upp det där med att de tycker att piratpartiet har ett så himla uselt partinamn, Scaber nestor gör det till exempel, men ser behovet av ett fokusparti, Olof Bjarnarsson likaså, som försöker få till en diskussion om namnet.

I en diskussion igår kväll klämde dock Jan Garefelt ur sig följande guldkorn: “Piratpartiet: när du hellre är med i ett parti med fånigt namn än i ett parti med fånig politik.” För oavsett namn och yta, är det innehållet i piratpartiets politik som smäller högt — frågorna som inga riksdagspartier sätter högst på listan, om de ens finns med, men är viktigast för många av oss.

Som Joshua beskriver det på Enligt Min Humla;

Det är ungefär det nästa val kommer att handla om: Det kommer att handla om vilka som ska få pissa dig i ansiktet, och en stor del människor kommer att rösta som de alltid har gjort med motiveringen att “om någon ska pissa på mig så ska det åtminstone inte vara sossarna/borgarna!” Så trasig är den svenska demokratin.

Många är de som kämpar innifrån de etablerade partierna, oftast med besvikelse som följd. Anders Widén kämpar hjältemodigt med sitt SAP, Björn (bloggen bent) med sin allians. Det finns många sådana här exempel. Blockpolitiken håller på att köra sig självt ner i diket, och många engagerade och kunniga människor sitter bredvid och ser frustrerat på när det händer.

Vi som sitter här och informerar oss om vad som är på gång, blir förskräckta över den fullständiga lavin av galenskaper som är på väg, i den globaliserade lagstiftningstrenden. Planer på regleringar, handelsavtal och lagar, förhandlingar som förs i hemlighet, och vars läckta information borde få politiker att rusta till kamp.

Istället ser vi lagstiftning till förmån för den här utvecklingen — lagstiftning som är ämnad att få generationer av internetinvånare att vara tysta. Ett sätt att inte vara tyst är att engagera sig i piratpartiet. Jag erkänner att jag gör det själv i förhoppning om att varken jag eller piratparti ska behövas så småningom.

Men just nu behövs partiet och protesterna, mer än någonsin.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , ,