De senaste dagarnas diskussioner om piratpartiet i bloggosfären har varit välgörande — inspirerande till och med. Mymlan har varit väldigt engagerande som med sin kritik agerat lite av en katalysator för interna diskussioner att leta sig ut online. Där de på sätt och vis hör hemma, trots allt. När jag läst runt har en del tankar dykt upp, som jag tänkte försöka få på pränt:

Klara har i ett flertal inlägg tagit tag i lite olika spår — dels det där med att piratpartiet för vissa framstår som ett högerparti, och dels har hon identifierat ett konfliktperspektiv som känns klockrent. Det senare inspirerade Rick Falkvinge att utveckla tankarna om “skyttegravskriget” vi befinner oss i, och hur det historiskt alltid varit så här för nya politiska strömningar.

Ytterligare en katalysator har Svensson ställt upp med, med sina funderingar om att piratpartiet egentligen är ett högerparti. Just att pp framstår som ett högerparti har bekymrat mig emellanåt. Loke har till exempel tagit upp det där med att klasskillnader och de problemen som uppstår saknas inom pp-ideologin.

Personligen funderar jag mycket på de klasskillnader “att kunna internet” och “att inte kunna internet” ställer till med, en ny klasskillnad som inte avhandlas någonstans som jag ser det. Tidigare trodde jag att det var ett framtida problem, men har den senaste tiden förstått att det redan nu är ett problem. De som har tillgång till information har närmare till makten — och exempelvis en stor del av våra seniorer befinner sig utanför det digitala samhället stor utsträckning.

Ungefär här påminns jag om varför jag engagerade mig i piratpartiet från första början. Det nya samhället online behöver existera i det parlamentatariska medvetandet. Frågorna partiet representerar är viktiga för samhällsbyggandet i stort. Det innebär inte att man skiter i de gamla problemen, det är bara att de nya har inte någon riktig representation. Det ena utesluter alltså inte det andra.

I kommentarsfälten till ovanstående inlägg återkommer två saker ganska ofta. Det ena är piratpartiets namn, det andra är att det är ett “enfrågeparti”. Rent tekniskt så är det mer än en fråga, men det är inte tillräckligt många frågor för att kännas förtroendeingivande tycker en del. Det här knyter an till paragrafen innan — det behövs väl inte ett nytt parti som bevakar arbetsmarknadspolitik eller fördelningsfrågor? De frågor och den kunskap som saknas helt i riksdagen behöver dock det. Akut.

Sen glider tankarna över till hur det fungerar idag. Idag är det bara en sak som gäller för de etablerade partierna — och det är regeringsställning. Ett slags “enfrågeupplägg”, i ärlighetens namn. Det stora priset som hägrar, allt annat går att försaka. Inom partierna kompromissas det friskt med hjärtefrågorna för chansen att hamna i regeringsställning.

Det talas om att pp i princip skulle bli ansvariga för att vi som land går med i Nato. Sådana saker klarar vår regering och riksdag av alldeles utan pp’s hjälp faktiskt. Sänkning av a-kassa, att kasta gamla på soptippen för att vi inte har råd med sjukvården? Inga problem, det förhandlas med människoliv och människovärden dagligdags i riksdagen. Det kan inte pp påverka, men det kanske många vill? Kanske är det därför man kritiserar, för att pp inte aspirerar att förändra _alla_ galenskaper som pågår i riksdagen?

Sammantaget verkar i alla fall inte kritiker vara säkra på att våra folkvalda ska göra rätt saker, och pp tvingas godkänna galna beslut. Jag läser helt enkelt kritiken om brist på ett bredare politiskt spektrum från pp som kritik på allvarliga brister i blockpolitiken idag. Regering och riksdag levererar inte i stort, men det är inte piratpartiets ansvar eller fel att det är så.

De som representerar sina ideologier felaktigt och säljer ut de som behöver beskyddas, är de etablerade, och inga andra. Piratpartiet skulle aldrig sälja ut sina frågor, det har de försäkrat sig om. Baksidan av det innebär att alla andra frågor, som redan nu missrepresenteras, får fortsätta att bli bortförhandlade således, är kanske den förhärskande oron. Personligen vet jag inte hur det ska lösas, men tål att funderas på.

Slutligen, namnet: Hitta på ett annat namn för piratpartiet, som inte andas höger eller vänster eller på annat sätt är frånstötande för någon grupp, vettja. Faktum är att våra frågor tilltalar både höger och vänstermänniskor, och båda grupperna ska respekteras. Vårt problem är inte namnet; det är alltid svårt att introducera något nytt, och inte minst att utmana den etablerade makten.

* * *

Andra bloggar om: , , , , ,