Jag kommer på mig själv med att tycka att det är svårt att skriva om året som gått. Hur har det gått, egentligen? Är det okej att önska gott nytt år samtidigt som dagen i sig markerar avstampet in i kontrollsamhället på allvar? Imorgon börjar FRA-lagarna att gälla. Och det är bara en av flera lagar som är tänkta att förbjuda oss från att ha ett privatliv.

Medborgare vet mer idag om den pågående lagstiftningen som undergräver rättigheter som vi normalt tagit för givet tidigare. Det är iofs bra. Men trots att det protesterats så har faktiskt inte några förbättringar kunnat ses i övervakningstrenden.

FRA-lagarna som av de som röstat igenom den anses vara dålig och ska förstärkas så småningom med sina 15 punkter, dras igenom och börjar gälla den 1 januari. Förstärkningen av de 15 punkterna, för övrigt, förändrar inte det grundläggande problemet med FRA-lagarna — att det slentrianmässigt ska ske övervakning av svenska medborgares privata kommunikation. Det illustreras inte minst väldigt starkt av journalistförbundet; de kommer hädanefter att lägga in en varningstext i alla utgående mail om att brevet är avlyssnat av FRA.

Engagemanget mot det framväxande kontrollsamhället har varit oerhört inspirerande. Men det har samtidigt varit oerhört krävande. Under året har vi sett åtskilliga exempel av hur vi som medborgare inte ska lägga oss i lagstiftningen; gång efter annan dyker det upp ledtrådar om hur lagstiftare ser oss. Bloggar måste regleras, anonymitet borde förbjudas, privatliv är ett hot mot samhället, inslag i en aldrig sinande ström av kontrollåtgärder.

Akronymerna vimlar, IPRED, IPRED2, ACTA, FRA, PKU-registret. Inte att förglömma statligt utfärdade trojaner ämnade att installeras på medborgares datorer så att poliser kan ha bättre koll på våra göromål. Eller datalagringsdirektivet. Eller telekompaketet. Många bäckar små bildar till slut en fasansfull fors av lagar ämnade att slå benen undan vanliga människors rättigheter.

Samtidigt pågår något alldeles fantastiskt som inte lyfts fram tillräckligt. Den positiva gnista som håller mitt engagemang vid liv, och gör att jag känner förhoppning om att “det goda” måste bryta igenom i medvetandet någon gång. Deltagarkulturen och den fantastiska kunskapsförhöjare internet är.

Som vanligt kan jag inte låta bli att fundera över mitt individuella ansvar över att det råder seriös brist på förståelse hos beslutsfattarna. Kanske har vi inte lärt dem tillräckligt, varit tillräckligt tydliga eller så. Kanske har vi krävt något som de inte är förmögna att förstå för att vi brustit i att lära dem. Frågan är vad vi kan göra för att förändra den situationen kommer att rinna över på det nya året.

Jag skulle vilja påminna om en av de postningar som grep mig starkast under året — Billy Rimgard läser (här som pdf från Neo) utredningen om sin pappa, taget ur det s.k. Metropolitprojektet.

Vi har haft många möjligheter att lära oss från vår emellanåt skamliga historia. Vi har haft möjlighet att lära oss från andra länders tragiska historiska och pågående förtryck. Men ändå fortsätter vägen mot det vi alla kan identifiera som en dålig utveckling i oförminskad takt.

När politiker behandlar sina medborgare som sina fiender — är det ett tecken på att något gått allvarligt fel någonstans. Människor som skickar brev i protest mot vad som sker, upplevs vara ett “helvetesproblem“. Kommunikation och diskussion sker enkelriktat och våra politiker beter sig mer och mer som om de har en nästan gudomlig rätt att styra, utan att ta ansvar för konsekvenserna över sina beslut.

Det har varit ett riktigt skitår, helt enkelt, ytterligare ett av flera års krypande mot att förbjuda personlig sfär och privat kommunikation och de kommande åren utlovar ingen bättring. Politiker kliver mer och mer in i en roll av “föräldrarskap” mot sina väljare, deltar inte i några diskussioner och vrider sina händer i oro över att vi har åsikter om beslut som påverkar vår verklighet.

Jag misstänker att stora delar av 2009 kommer att gå åt att fortsätta försöka klippa de påtvingade navelsträngarna från våra beslutsfattare, för nu börjar de strypa oss. Låt oss hoppas att 2009 blir året då vi lyckas vända trenden.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,