Ja, alltså, vad fanken är “sexutsatt” för ett jäkla ord egentligen? Alla försök att sätta det i ett sammanhang leder ofelbart till humor varje gång, prova själv, så märker du vad jag menar. “Jag känner mig lite sexutsatt idag” Är det bra eller dåligt, sjukskrivning eller semester? 

“Information” av det här slaget påminner mig ofta hur det verkar baseras på nåt slags intresse av att hålla fördomar och gamla utdaterade könsroller vid liv. Varför kan t.ex. inte tjejer få höra om hur jäkla bra och starka de är, som omväxling? För det är de.

Unga tjejer jag träffar på både on- och offline är tuffa, de vet generellt sett vad som gäller. När de sitter vid datorn är de dessutom extra trygga, även om det i media utmålas som farligt för dem. De har oftast inga problem att be någon icke-önskvärd att dra åt skogen. Samtidigt matas de hela tiden med snack om att de inte riktigt vågar eller duger. Det tvångsinjiceras en osäkerhet i könsrollen som gör mig förbaskad, rent ut sagt.

Det vore finemang om vi som samhälle kunde sluta försöka tvinga tjejer in i en roll av att hon inte klarar av säga ifrån per definition. Och skulle det vara så att en och annan tjej skulle råka gilla att bli “sexutsatt” (som jag tolkar är en propå från en man, vilket varken känns unikt eller internetspecifikt) då och då, måste det vara tillåtet också. Hur fanken skulle det se ut annars?

Det är svårigheten med svart eller vitt, som det oftast blir i de här sammanhangen. Enklast verkar vara att låsa in tjejer, uppfostra dem att hata sex och gärna sig själva, och vara underkastade den som råkar ha förmyndarskapet för dem för ögonblicket. Sen ska naturligtvis dessa ryggradslösa offer bära allt ansvar för hur andra beter sig.

Även killar läser in detta, ska sägas, och får lära sig sin roll i sammanhanget, och även om deras ansvar förblir odefinierat i stort vet de oftast bättre (tack och lov). Förutsättningen för den unga killen är dock att han förväntas ha självförtroende och skinn på näsan, vilket är klart mycket bättre grund att stå på. Men å andra sidan gör det det svårt för dem att få vara känsliga, ett icke föraktligt dilemma som många killar snackat med mig om.

Jag vet att det är hårdraget, men jag saknar faktiskt balans i hur man behandlar tjejer i debatten. De framställs alldeles för ofta som svaga så att det nästan blir en norm för hur man SKA vara. Unga över huvud taget framställs som tämligen ovetande om livet. Men om så är fallet, vem är ansvarig för det kunskapsglappet?

Det blir nästan som en dubbel attack på samma grupp, snuskgubbar OCH det auktoritativa samhället slåss om den stackars värnlösa som “utsätts” hela tiden. Till synes helt utan egna kvaliteter, tillgångar eller möjligheter att förändra situationen.

Paradoxalt nog göder den ena den andras möjligheter att fortsätta exploatera den som inte får försvara sig. Inga användbara vapen sätts i händerna på unga medialt eller politiskt. Istället lär de varandra, nästan i smyg. En situation som skapar en negativ utveckling — “ska du vara smart eller stark får du lov att vara det i smyg”.

I Aftonbladet skriver Katarina Wennstam om sexmobbing dessutom, och jag slås över hur bedrövligt det är att saker och ting verkar bestå in absurdum. Vi VET ju bättre än så här, den som säger annat snackar skit.

Det är svårt att läsa det som annat än att “tjejer inte ska gilla sex och helst sitta inlåsta hemma och hålla käften” ger sig uttryck i regelrätt mobbing, allt hänger ihop på något vis. Det måste bli ett slut på att skuldbelägga tjejer för alla möjligas fobier kring sexualitet.

För det handlar om fobier. Fobier är rädsla som tar sig sådana proportioner att det dagliga livet anpassas efter det. Generellt sett är det synd om en människa som måste ruta in hela sin vardag, styrt av en fobi.

Absurt nog har fobier kring unga tjejers, eller varför inte kvinnors sexualitet över huvud taget, smittat av sig på samhället och har upphöjts till något korrekt. Föreställ er att balkonger skulle ses som något dåligt, för att någon som har höjdskräck får sätta normen? Av någon anledning är det helt acceptabelt att resonera utifrån minsta gemensamma nämnare när det gäller hur sexualitet ska se ut.

Jag tar gärna hänsyn till människors fobier i möjligaste mån. Men en människa med någorlunda hälsosamt förhållande till sin sexualitet ska inte behöva skämmas för det. Det är något väldigt sjukt i samhället att något så grundläggande för varje enskild människa upplevs som något samhället har med att göra och kan utfärda pekpinnar kring.

Vi har länge levt i ett samhälle där unga tjejer gör fel hur de än gör. De gör fel som är aggressiva och säger ifrån, för alla vet ju att en tjej är mesig och ett offer. Tjejer ska både ligga och inte ligga, de är horor om de gör det och horor om de inte gör det. Under alla år av sexualdebatter har inte ett skit förändrats, vi fortsätter smitta ner generation efter generation med de här vansinnigheterna.

Jag har inga färdiga svar och det är bara att inse att jag är fast i det gamla. Så de av er ungdomar som letat er in på den här bloggen: Alldeles för mycket av det du tror dig veta om sexualitet, hur kvinnor och män ska förhålla sig till varandra, baseras på dumheter, fobier och fördomar. Det vore därför bra om du kan hjälpa till att bryta den här onda cirkeln. Min generation har misslyckats med det — nu är det upp till dig och din generation.

Sen var det väl alldeles förbaskat att man väljer att ålägga “internet” karaktärsdrag som är helt uppåt väggarna.

* * *

Blogge har bitit tag i frågan också och levererar lite tänkvärt i vanlig (kontroversiell) ordning. Hanna på projO berättar om sina erfarenheter, och konstaterar att det råder någon slags “vansinnig apartheid av åldersdiskriminering”.

* * *

Andra bloggar om: , ,