Det är ganska lätt att hemfalla till “alla som inte förstår vad jag pratar om är idioter”. Jag måste påminna mig själv med jämna mellanrum att det handlar i så fall om att informera andra människor och inte minst försöka sätta mig in i saker själv.

I grund och botten gillar jag inte riktigt svepande generaliseringar, som i mitt inlägg “Vad vet politiker” där Kalle Larsson (v) reagerade i kommentarerna med att undra om det verkligen gäller alla politiker. Det gör det inte.

Vänsterpartiet har varit förbannat duktiga på att ta tag i frågorna om kontrollsamhället. Men när jag snackar riksdag så snackar jag regeringsbildning, och hur då sådana här frågor förhandlas bort. I det misslyckandet räknas dessvärre vänsterpartiet in.

Centerpartiet är också ett sådant parti, som till synes lyckats förhandla bort sina hjärtefrågor. (Jag skriver “till synes” för jag vet faktiskt inte om några andra hjärtefrågor fått fäste till förfång för integritet och privatliv.)

Problemet är inte att det inte finns riksdagsledamöter som säger “rätt saker”, det är den faktiska lagstiftningen som vi måste leva med, som är problemet.

Så vi “amatörer” sitter här och försöker sprida kunskapen i denna vår livstids viktigaste fråga, för fulla muggar. Som till exempel Anders Widén som försöker påverka sitt SAP, Mary Jensen riktar sig outtröttligt till sina Moderater, Erik Hultin opinionsbildar och informerar inom sitt Centerparti. Att dessa representater ur traditionellt mer eller mindre motstående läger har såpass mycket gemensamt, beskriver dilemmat med all önskvärd tydlighet.

De är dessutom bara några exempel ur en uppsjö människor ur alla kategorier, som tydliggör glappet mellan väljare och lagstiftare. Piratpartiet hade exempelvis inte haft en chans att bildas, hade inte människor från både höger- och vänsterdelen av den politiska skalan beslutat sig för att göra gemensam sak.

Motsättningen för mig och många andra började handla i mångt och mycket om att lagstiftning som berör internet inte ska gå längre än när det gäller vanliga vardagen utanför. Vanliga vardagen, där nu internet är en väsentlig del för en stor del svenskar för övrigt.

Samtidigt som internet gjort sitt intåg i bred skala har de västerländska samhällena tryckt på olika rädslor för att få mer makt över medborgare. USA har varit bland de största pådrivarna av medborgerlig ofrihet (i frihetens namn, illa nog). Många andra länder har okritiskt följt efter. Det är tragiskt att se länder, vars invånare kämpar för ta sig ur totalitära samhällsskick utmålas som förskräckliga, samtidigt som vi dyker huvudstupa in i det själva.

På ytan verkar politiker ha identifierat internet som ett problem som måste tas itu med ordentligt. Ibland undrar jag om någon skulle få för sig att förbjuda användning av knivar, skulle någon begå ett brott med hjälp av en sådan, som är motsvarande proportionalitetsbedömning.

I debatten ser vi som försvarar internet ut att försvara kriminalitet, eller rent av rätten att få begå mord istället för en rätt att skiva bröd, så illa och onyanserat behandlas frågan om kontrollsamhället. Att gömma sig för staten börjar inte minst alltmer framställas som att man är kriminell.

Internet har blivit en inkörsportal för diverse kontrollerande politiska aspekter helt utan proportionalitet eller respekt för medborgare. Jonas gör till och med en spaning om hur det nästan tycks som att vi drivs in i kontrollfållan, där alla ska kopplas in, och alla ska kontrolleras in i minsta detalj.

Många gånger känns det som renodlat lurendrejeri, det som pågår. Enskilda politiker må känna sig uthängda och missförstådda när vi sparkar bakut. Men det är slutresultaten vi ser och tvingas leva med. Många är vi som inte känner oss representerade längre, inte ens i våra egna partier.

Hur lite jag än vill generalisera, sitter vi med en ganska otäck, samlad bild av vad som händer, som en oroväckande stor andel svenskar förblir ovetande om. Vad annat kan vi göra än att bråka om det tills det hörs ordentligt? Vi är måhända “amatörer” och uttrycker oss illa emellanåt, men vi har inte glömt och sammantaget är vi livrädda för var politikers (o)förmåga leder oss.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,