Jag är inte överdrivet förtjust i uttryck som handlar om att det inte är någon idé att bekämpa fildelning, eftersom det inte går att stoppa — hur sant det än är. Jag tycker att man undervärderar deltagarkulturen rejält, inte minst, om man nöjer sig med den typen av argument.

Sen är det faktiskt så att det uppstår situationer där “bättre vetande” säger att “det är för sent, det går inte, du kan inte stoppa det här” där jag ändå måste välja att kämpa emot. FRA är en sådan fråga, till exempel, där man konsekvent får höra att man ska släppa det för att protestera “hjälper inte”.

Det är på sätt och vis respektlöst mot de man diskuterar frågan med — och jag undrar om det dessutom inte motiverar till att måla in sig i hörn och ge sig fan på att fortsätta ett krig, som idag varat i tio år. (Det ska sägas att jag skiljer på en “vanlig person” eller artists åsikt i frågan och lobbygruppens representanter. Där blir det snarast fråga om en arbetsuppgift än ett ärligt utbytande av erfarenhet och tankar.)

Att jag inte gillar argumentet gör inte att jag inte accepterar och tycker om deltagarkulturen som pågår. Jag vill hellre “övertyga” än att “slå folk i skallen”. Med information och upplysning, stöd och pepp kommer man längre inbillar jag mig. Respekterar jag inte andras motsatta åsikt, kan jag inte förvänta mig att min respekteras, enkelt uttryckt. Säkert finns motsvarigheten bland de som är avvaktande till fenomenet fildelning som avfärdar uttrycket “stöld”, t.ex. och säkert är det lika svårt för dessa att urskiljas när extremerna framställs som facit.

Anledningen till att jag tar upp det är för att fildelningsdebatten är svår. Det är svårt att stå i en ringhörna och finna sig utpekad som “sekterist” när de flesta av oss egentligen avser att vara lösningsorienterade, som exempelvis; hur utvecklar vi tjänster och hittar nya betalningsformer? Vi samlar på oss information och sprider det med samma mekanik och reflex som driver folk att fildela. Men vi är alla representanter ur ett brett spektra av olika insikter och åsikter och lär av varandra hela tiden.

Objektiv kan man sannerligen inte anklaga mig för att vara eftersom jag ser fördelarna vida överstiga nackdelarna med deltagarkulturen, men jag försöker alltså alltid vara nyanserad.

Därför blir jag lite fundersam över anledningen till att en artikel togs bort från Nerikes Allehanda på Menysajten, en artikel jag länkade till. Redaktören Joakim Johansson beskriver det så här i ett mail från Rikard Fröberg som undrade vad som hänt:

“Artikeln – som även gick i pappersversionen av Nerikes Allehanda idag – är borttagen från Menysajten av mig som redaktör av respekt för att fildelningsvinkeln blev något enkelspårig.”

Om jag uppfattar det rätt, så tyckte redaktören för Menysajten att artikeln representerade The Spitts åsikt om fildelning orättvist i och med det korta citatet. Det framgår inte om han blev ombedd att göra det. Det är en trevlig inställning någonstans på sätt och vis, om man som publicist vill värna om personer de skriver om, under förutsättning att de intervjuade önskar det. Men det är ovanligt att det händer, av olika principiella anledningar såklart.

Så funderingarna dyker upp. Blev deras uttalande enkelspårigt bara för att jag (och andra) tyckte att det de sa var träffsäkert, alldeles oavsett om det var redaktören eller bandets beslut att ta bort det? Och vad innebär det i så fall? Hur långt ner i kaninhålet befinner vi oss?

Lite halvkrångligt blir det ju dessutom att fundera över om jag ska lägga upp den här kommentaren. Kommer det att ses, tolkas eller användas till att trycka upp folk ännu längre upp i ringhörnorna av obändigt “för” eller “emot”?

Jag hoppas inte det i alla fall. Men det är värt att funderas över varför det är så känsligt. Varför kan det inte finnas överlapp mellan de två diametrala motsatserna i debatten? Hemska tanke — är det onyanserat att säga något bra om fildelning?

Som jag ser det blir det symptomatiskt, att man inte ska mötas för allt i världen. Det känns lite sorgligt.

Kristianstadsbladet har idag två artister som svarar på sex frågor om fildelning, något som Menysajten tänkt sig göra också i nästa vecka. Det är jättebra såklart, jag önskar verkligen fler kulturarbetare och har hungrat efter mer nyanser i debatten. Men visst landar den ansträngningen i ett annat ljus när artiklar tas bort och diskussionen börjar kännas lite “farlig” för den som uttalar sig, via representant eller för egen maskin.

Uppdatering 16/2 2009; Redaktören Joakim Johansson har beskrivit lite mer ingående om beslutet att ta bort artikeln i en bloggpost på Menysajten, läs gärna den.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,