Emellanåt är det lite för lätt att framstå som en redig dysterkvist — särskilt när man diskuterar det jag ägnat ganska mycket tid att skriva om, kontrollsamhället. För utvecklingen har tillhandahållit en otrolig möjlighet att detaljstyra medborgare. Alldeles för frestande för att låta bli att försöka, kanske.

Men utvecklingen har också gett oss alla möjlighet att bråka om det — och bråkar gör vi, tack och lov. För att nämna några från det senaste dygnet:

David manar till brevkampanj, stödd av Anders Widén som också ser att människor i allt större utsträckning behandlas som antingen kriminella eller konsumenter. HAX påminner om Q6/17 och försöker dra igång ett grupparbete. Farmor Gun påpekar att det inte handlar om höger-vänster utan mänskligt-omänskligt. Hellre Upplyst tipsar om att utgivarna för Wikileaks skickat ett löfte till Australiensiska makthavare — “bråkar ni med oss bråkar vi med er”. Buddy varnar för problematiken över att fastna i en politisk mittfåra och efterlyser nytt blod, nya system och nya idéer. Mårtensson gör en summering över kampanjen för den digitala allemansrätten. Jens Holm skriver om ACTA och hur handelsavtalet är misstänkt likt lagstiftning. Brott mot Europakonventionen berättar Mark Klamberg och Sidvind tog sig an att översätta domslutet i Tyskland angående datalagringsdirektivet. Christopher Kullenberg sammanfattar läget. Fridholm undrar om upphovsrättsindustrin har suicidala tendenser.

Allt handlar om kontroll, även om ämnena kan tyckas variera på ytan. Krafter som lägger massor av energi och pengar på att kontrollera marknader, kontrollera människor, kontrollera kulturutbud. Jag har själv under ett par dagar försökt förmedla en spaning av några strategier som går i och ur varandra men med samma syfte:

  • Korporationer ser sin möjlighet att “äga” internet. Möjligheterna som gavs de amerikanska upphovsrättsinnehavarna att bevaka sina intressen för ett antal år sedan missbrukas flitigt i syfte att stävja laglig konkurrens. Alltså — nya innovationer, nya företag kan få det svårt att utvecklas för någon annan äger “rättigheterna” att bedriva verksamhet, i praktiken.
  • Särintressen ser sin möjlighet att “äga” kulturutbudet. Denna grupp är i stora delar samma som den ovanför. Nytt skapande göre sig icke besvär för gamla monopol har företräde, ungefär. Äldre skapat material ägs och förvaltas i vad som nästan framstår som ett syfte att förhindra utveckling och nytänkande.
  • Politiker ser sin möjlighet att “äga” tolkningsföreträde, åsikter och opinionsbildning. Möjligen uttrycker de det som att de “känner sig nödgade”, men i stort handlar det om att styra folk till att tycka och tänka rätt saker för det blir så krångligt annars. Censur och kontroll via FRA, datalagring av all kommunikation, osv. Ipredlagen knyter dessutom ihop de olika intressena nämnda här i punktlistan.

Man ska vara den optimala väljaren och konsumenten som sällan ses som människa, fullständigt genomlyst, kontrollerad, initiativlös och ringmärkt. Det är den samlade bilden, när man tittar närmare på alla ansträngningar  — vi lär oss att (ny)tänkande inte är välkommet och att vi helst inte ska fundera på det, om vitsen ursäktas.

Ett slags innehållslös men för andra lönsam existens — människan ska mutas in och det framstår som om makthavare och korporationer tycker det är deras rättighet.

Det är självfallet inte något nytt att vi exploateras och helst ska hålla käften om det. Men det är glädjande och inspirerande att se allt engagemang som finns mot denna moderna form av feodalism — och framför allt när man kan se att planerna misslyckas.

Just på grund av att de ifrågasätts.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,