Vi ska upprätthålla lagen, står det som rubrik där privatpoliserna presenteras. Henrik Pontén, antipiratbyrån och Lars Gustafsson, ifpi, tänker sig inte alls invänta några förändringar i fildelningsbeteende iom att lagen träder i kraft. Det är skördetid och pengar finns att plocka in.

Inte förvånande — de har vetat hela tiden att det aldrig handlat om något annat än en alternativ inkomstkälla medelst legaliserad utpressning. Som advokat kan man inte sälja musik, däremot vet man hur man driver in pengar. När man dessutom av politiker får möjlighet att göra det godtyckligt, är det bara att ta fram kniven och börja tälja guld.

Redan väntar nästa våg av attacker mot kunskapssamhälle och yttrandefrihet i pipelinen med Ipred 2, ACTA, Telekom. EU, trots de vackra orden bara härom dagen, fortsätter att driva igenom begränsningar av internet. Vi har dessutom FRA i ryggen och datalagringsdirektivet att se fram emot.

Varje gång man använder sig av upphovsrätt för att strypa internets möjligheter knuffas vi längre och längre in i ett kunskapsmörker. Vi som ser det hända ser inte möjligheter att ladda ner en låt gratis försvinna — vi ser vår möjlighet att upplysa oss och ingå i samhällsdebatten strypas.

Det här är såklart upphovsrättsindustrin helt på det klara med, men eftersom de inte tjänar pengar på en intelligent befolkning, för den går inte att styra helt lätt, motarbetas möjligheterna. Alltför många politiker tycker dessutom att det innebär lugn och ro om folk håller käften, så de ställer inte upp för oss heller.

Politiker som Beatrice Ask har bemött problematiken med att oskyldigt anklagade får väldigt svårt att hävda sin rätt pga ekonomiska skäl, med att hänvisa till att hemförsäkringen ska ta hand om det. Leo Erlandsson har grävt lite i detta och upptäcker att det inte på något vis är självklart att få hjälp från försäkringsbolagen. Dessa har väl i sin tur ingen anledning att känna sig altruistiska — kan de undvika att betala så är det bra för affärerna såklart.

Rättssäkerhet borde väga tyngre i samhällsutvecklingen, men nu är vi där vi är och mängder av människor reagerar. Mitt initiativ, t.ex. att dela med mig av internet och kalla det Ipredia har smittat av sig, glädjande nog. Rick Falkvinge hänger på, vilket även Jardenberg och Erik Laakso gör, bland många fler. Även om det är lätt att börja fundera på hur man “gömmer sig” så är det viktigt att synas och kämpa emot så mycket man bara kan.

En del funderar över om nätoperatörerna tillåter den sortens agerande. Jag har inte kollat men förutsätter att de inser att det vi kämpar för är något som de själva vinner på. I det här fallet är den affärsdrivande vinkeln till vår fördel — de vill säkerligen kunna fortsätta sälja internetabonnemang på bred skala och ha en bra relation med sina kunder.

Att inte kämpa emot den här utvecklingen är detsamma som att acceptera att bli slagen regelbundet. Det vägrar jag ställa upp på.

* * *

Jag kan förresten inte bestämma mig för om Skånska dagbladets aprilskämt är roligt eller läskigt. Någonting med upplägget känns alldeles åt helsike för realistiskt.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,