Unni Drougge och Johnny Olsson (aka Joshua_Tree) har skrivit informativt om vilka olika sorters fildelning som finns, i Aftonbladet.

1. Den uteblivna försäljningens fildelning
2. Den ökande försäljningens fildelning
3. Den icke-säljande fil­delningen
4. Den kulturreserverande fildelningen

Själv skulle jag vilja lägga till en punkt fem, en sorts fildelning som jag ofta gör mig “skyldig” till:

5. Den problemlösande fildelningen

Det har hänt genom åren att jag laddat ner dataspel jag köpt som a) haft lång leveranstid, b) visat sig inte fungera på min dator men hackade versioner finns som löst problemen. Jag har också laddat ner filmer och tv-serier som jag köpt på dvd som haft regionsskydd eller andra kopieringsskydd som gjort att jag inte kunnat lägga över det på den maskin som jag för tillfället velat använda. Trasiga skivor har jag också ersatt med piratkopior i vissa fall. Trasigt pga av leverans, korkade förpackningar eller dylikt. Jag vet att jag inte är ensam om detta.

Det råder något slags “missförstånd” om att varje illegalt fildelad kopia innebär en förlorad inkomst. Jag tjatar om KTH, Harvard, Holland och nu senast norska Handelshögskolans oberoende forskning som visar att fildelning inte innebär förlorad inkomst för upphovsrättsindustrin ändå fortsätter den myten att florera.

Jakten på illegal fildelning yttrar sig i att all fildelning stoppas. Vi har kunnat läsa om hur flera svenska torrentsiter lagts ner, exempelvis. Återigen något jag tjatat om är argumentet “men man får väl som upphovsrättsinnehavare välja själv om man blir fildelad”. Argumentet syntes senast i kommentarsfältet till Unni Drougges Newsmill-artikel där hon beskriver varför hon lagt ut en ljudbok av sin roman (som blev en mycket lyckad aktion).

Nej, folk kan inte ta egna initiativ då strategin är att stänga av möjligheter till det. I själva verket signaleras det i stort att fildelning är fel och förbjudet, inte minst genom att ropa efter censurfilter för att neka åtkomst av fildelningssiter.

Vilket innebär att de fristående artister som är beroende av det nya mediet får det än svårare att slå sig fram. Artister får inte något annat val i längden än att tvångsanslutas till en koncern som tänker sig förvalta upphovsrätten. Kulturen ska bestämmas uppifrån för att garantera särintressen inkomster. Det låter faktiskt inte utvecklande över huvud taget.

Internet är under attack som helhet där fildelning egentligen bara är en bit. Men det är den del som vanligt folk förstår för de använder sig av. Det blir en stark symbol när t.ex. The Pirate Bay döms med tunga straff för 33 filer. Att det dessutom verkar vara en jävsituation gör inte saken bättre. Det är därför inte konstigt att frågan engagerar.

Upphovsrättsindustrin känner plötsligt medvind då de upptäcker att man politiskt kan påverka att stänga ner internet som infrastruktur och skapa en “läskautomat” istället. Fram tills nyligen hade de gett upp, är min hemsnickrade teori. Att internet skulle gå att styra upp såpass trodde de nog inte ens själva — men andras intressen av “ordning på torpet” verkar sammanfalla i mysig harmoni med kontrollbehovet från industrier.

Det ska vara de gamla konglomeraten som fortsätter att tjäna pengar och ny innovativ utveckling ska till varje pris förhindras ser vi tydligt som lever i den här världen. Det är inte så konstigt att några verkar för detta, det konstiga är att de har framgångar med taktiken.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,