Jag har skrivit om det flera gånger — problemet när lobby-representanter ses som objektiva experter i media. När representanter från Ifpi, antipiratbyråns Henrik Pontén eller Monique Wadsted yttrar sig kontrolleras sällan eller aldrig uppgifterna.

Till exempel: Ifpi lyckades med konststycket att få hela mediasverige att tro att nöjesindustrin förlorade 6,2 miljarder per år på fildelning härom året. Detta trots att så namnkunniga som KTH och Harvard vid tillfället forskat och rapporterat att det inte går att uppmäta några förluster alls. Eller det där med att trots att Ifpis representanter visste att det var felaktigt, “lät” medier tro att 95 procent av all fildelning som sker online skulle föreställa vara olaglig, genom en luddig skrivelse.

Second Opinion har kontrollerat uppgifter om att dvd-försäljningen varit vikande och konstaterar att det inte stämmer. Försäljningen har varit ökande hela tiden.

Särintressena har fri tillgång till lagstiftare, skryter till och med om det i media, men ändå går de fria från granskning. Koncernerna bakom antipiratbyrå, ifpi osv, har en lång historik av oetiskt agerande — t.ex. mutor till radiostationer. Det är liksom inte något nytt eller okänt att de “stretchat” både moraliska och lagliga gränser för att kunna kontrollera sin marknad. De har inte samhällets bästa för ögonen, det är till och med nästan okej att de inte har det.

Det allvarliga är att media och politiker verkar ha intalat sig att särintressena har klanderfri vandel och tillåts sätta agendan för rätt och fel.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , ,