Jag kommer på mig själv med att skriva om och skriva om när jag ska kommentera kulturminister Lena Adelsohn Liljeroths undslippande om The Pirate Bay. Det är upprörande på så många plan. Det känns så oerhört symboliskt för svensk politik idag, framför allt. Regler dras fram i massiv skala för att begränsa medborgares rättigheter och en minister känner ingen anledning att hålla stilen ens.

Det sägs att kulturministern ägnar sig åt ministerstyre. Även om jag inte är säker på att det är det det handlar om så ser det riktigt osmakligt ut. Jag minns när jag lärde mig det ordet ordentligt för första gången, för övrigt.

Det var när Thomas Bodström anklagades för just det och då handlade det om The Pirate Bay också, föga förvånande. Den dåvarande justitieministern KU-anmäldes för att ha påverkat åklagarmyndigheten att göra raiden på The Pirate Bay. Händelsen avskrevs av KU pga att ministern Jim Keyzer och Håkan Roswall sade att det inte var så, om jag tolkat det rätt.

Av någon anledning verkar flera svenska politiker och representanter ur rättsväsendet bli helt förblindade för sina skyldigheter eller etiska ansvar så fort det handlar om fildelning. Jag har tidigare skrivit om den formidabla dynghög av överträdelser begångna mot killarna i The Pirate Bay och det känns för bedrövligt att ytterligare händelser kan läggas till gång efter annan.

Vi som hänger online har motvilligt fått stå ut med att bli kallade pöbel, mobbar och andra nedvärderande saker av auktoriteterna. Men för mig råder det inga tvivel om att mobbarna i själva verket befinner sig i regering och riksdag.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,