Stockholmssyndromet, ett uttryck som beskriver när offer känner förståelse för sina förtryckare och till och med försvarar dessa. Sitter och kollar runt efter uttryck som Stockholm lånat ut sitt namn till med anledning av Stockholmsprogrammet. Som Alliansfritt Sverige skriver:

Och det bär vår huvudstads namn. Om Stockholmsprogrammet går igenom kommer Stockholm under de kommande åren bli synonymt med massövervakning, immigrantförföljelse och ett lysande förakt för mänskliga rättigheter både hos medborgare och hos asylsökande.

Finare saker finns att koppla ihop med namnet på vår huvudstad, kan tyckas. Att det heter så handlar om att det råkar vara Sverige som är värdland för EU samtidigt som det drivs igenom. Det betyder inte att svenska representanter inte varit med och tagit fram programmet, emellertid.

Man skulle kunna tänka sig att det senaste årets protester mot statliga planer för massövervakning och människors privatliv som handelsvara länder emellan är en fingervisning till politiker att gå fram varsamt och inte minst inkluderande i diskussionerna. Det enda som verkar ha hänt, dock, är att nyspråket kommit för att stanna. Linda in det i en massa felanvända ord som “trygghet”, “öppenhet” och falska försäkringar om rättssäkerhet och ta besluten under semestertider.

Jag blir påmind om hur ofta såna som vi som protesterar mot integritetskränkningar får höra “men något behövs göras, kom med ett bättre förslag”, eller liknande. Dvs — köps inte den beska medicinen så ska vi tvingas ta den utan att ta reda på om det finns andra möjligheter. Eller ta reda på om symptomen ens behöver medicineras eftersom de kan vara av hypokondrisk natur.

När skulle vi ha möjlighet att delta i allt som politiker struntar i att representera oss inom? Vi formligen överöses med integritetskränkande lagar vilka inte alltid är helt enkla att förstå, som ska skrivas under och ratificeras i nästa ögonblick. Folkomröstningar görs om när folket röstat “fel”. Lagstiftning tas fram i syfte att kontrollera oss in i minsta detalj nästan på löpande band. Någon helhet utgås det inte ifrån och människors rättigheter skrivs bort så pennorna glöder. Förlåt mig som bara får tid att hojta “stopp och belägg”.

Politiker som envisas med att försvara den här utvecklingen kanske rent av lider av Stockholmssyndromet — USAs skugga skymtar inte minst. Eller försöker tvinga fram syndromet bland oss andra. Det finns ett hot, skitsamma om det är våra parlamentariker som är hotet, vi måste hjälpa till genom att acceptera ett ständigt nedmonterande av våra rättigheter — eftersom de har kontrollen “måste de ha rätt”?

På onsdag den 15 juli är det manifestation mot Stockholmsprogrammet i Humlegården i Stockholm, 17.00. (Facebook) Går det att stoppa programmet? Jag vet inte — men det som varit drivande de senaste åren jag engagerat mig i sådana här frågor består: att inte låta tystnad missbrukas som samtycke.

Som vanligt är det en gränsöverskridande politisk bredd i engagemanget mot den här typen av lagstiftning: Sossar mot storebror, centeruppropet såklart, grön ungdom, NSM, Piratpartiet, Liberati, med många flera. Har du möjlighet så kom med du också.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,