Rick Falkvinge gör ett exempel av hur konstigt det är att svenskar blir dömda i utlandet, utan möjlighet att försvara sig — eller ens ha brutit mot de lagar i det land de befinner sig i. Det är en ganska tänkvärd jämförelse han gör, genom att påstå att Johanna Sjödin bryter mot reglerna i Iran och därför blir föremål för ett domslut där. Det handlar såklart om The Pirate Bay, att killarna bakom siten blev stämda och dömda i Holland.

Internet har inga gränser, allt finns att tillgå om man inte lever bakom en brandmur som t.ex. Kina. Regler och lagar bryts online i vissa länder, men i andra länder är det helt okej. På sistone har vi sett internationella propåer som har för avsikt att lägga ribban på lägsta gemensamma nämnare. Ska alla medborgare i världen få plats utan att bryta några regler någonstans så lär det inte skrivas om särskilt mycket mer kontroversiella saker än doftljus. Eller som Magnus Betnér uttryckte det — kvar finns bara bomullstops att skämta om om man ska ta hänsyn till alla, om ens det.

På något märkligt vis har yttrandefrihetsdebatter hamnat i ett träsk av “var ska man dra gränserna”. Yttrandefrihet innebär plötsligt ett regelverk för vad man får säga, tycka och tänka. Och därmed handlar det såklart inte om yttrandefrihet alls längre, utan en manual för hur man skapar minsta möjliga problem för samhället. Problem som inte ens är problem många gånger utan mer eller mindre mest bara uttryck som inte kan kontrolleras i någon form av hierarkisk ordning.

Samtidigt som det självklara i att kunna ha kunskap och kultur inom räckhåll berikat samhället något alldeles fantastiskt, kan vi läsa att så få som elva ord samlat i ett citat kan konstituera ett upphovsrättsintrång. Nu lever vi farligt som samhälle. Vi är bara ett stenkast från att “få” inneha vissa kunskaper, inte minst med hjälp av upphovsrättsregleringar. Att memorera och recitera blir plötsligt lite farligt rent av, vem vet när man får en stämning på halsen.

Så tråkigt som jag personligen skulle tycka det vore att läsa “vissa åsikter” jag inte håller med om behåller jag hellre rätten att få säga emot än att tvinga dessa till tystnad. Vilket internet används till ungefär hela tiden, men ignoreras ironiskt nog. Att maktkoncentration luckras upp borde vara en strävan i ett friskt samhälle.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , ,