I går kväll satt jag och funderade på om det är så att kvinnor som gör bort sig på förtroendeposter är mer benägna att avgå (alt. bli avsatta). Idag skriver Anita Bråkenhielm i svenskan att det är så att kvinnliga representanter blir hårdare granskade än manliga dito. För min egen del undrar jag ärligt om det är min perception som spökar och om det finns någon tillförlitlig statistik el.dyl. på det? Skulle vilja kunna släppa misstanken, om inte annat.

Samma misstag borde inte bedömas allvarligare bara för att det är en kvinna som begår det — även om det vore kanon om folk kunde ge tusan i att göra fel. Jag själv är inte överdrivet förtjust i folk som försöker sidsteppa sina misstag. Men å andra sidan kan jag tycka att vissa misstag måste få begås också, så visst finns det inbyggt att kunna vara “förlåtande” i vissa sammanhang. Frågan är i vilka vi är mer förlåtande, vore tråkigt om det hade ett genussamband.

Apropå dansstil; Merce Cunningham var fram till sin död en välkänd koreograf. Dödsboet undersöker nu möjligheterna att upphovsrättsskydda hans koreografier. “Framtiden för hans livsverk kan inte bli lämnat åt slumpen”, motiveras det med och det påstås att det var Cunninghams önskemål och det antas att förmånstagarna ska sätta upp regler för hur hans koreografier får användas framöver. Det är lätt att tänka sig att effekten blir att specifika danssteg blir upphovsrättsskyddade och därmed förbjudna.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,