Drygt 80% av de vuxna i Nya Zeeland vill kunna slå sina barn. Själv vill jag ha lagligt stöd att klappa till grannen lite då och då.

Mockzallad ironiserade lite på bloggy över att man i Nya Zeeland planerar att göra barnaga lagligt igen, efter 20 års förbud. Det finns tydligen ett behov av handgripligheter för att uppfostra barnen. Diskussionen spårade visserligen ur, men grundtanken mockz drog upp känns relevant. Varför är det nödvändigt att slå barn för att visa hur fel de har, när vi för det mesta förstår att vi måste lägga band på temperamentet för alla andra människor i samhället vi stör oss på?

Jag har inget som helst förtroende för barnaga som uppfostringsmedel. Det är, tror jag, för de flesta som slagit sina barn en yttring av frustration. Det är svårt att tänka sig att barn lär sig rätt saker, om de öht är tänkta att lära sig något alls än att vara rädda och hålla tyst, eller slå hårdare själva.

Traditionellt ska man inte lägga sig i hur “andra” gör det, framför allt ska staten ge tusan i att millimeterstyra familjer. Jag vet helt enkelt inte hur man påverkar utan att vara översittare själv, i sammanhanget. Men kanske kan siten Dear New Zeeland vara ett sätt att sprida opinion och kunskap. För kunskap behövs, alldeles för många verkar inte känna till alternativen till att slå barn. Respekt måste även kunna utsträckas till de minsta i samhället.

* * *

Andra bloggar om: , , , , ,