Propositionen om datalagringen har försenats, men planeras dras igenom i höst. Det är “svårt” att dra gränserna mellan brottsbekämpning och att skydda integriteten hos människor, sägs det. Läs mer hos Klamberg ang. jämförelserna med FRA-lagen.

Jag blir dessutom lite förvirrad när jag läser artikeln om hur KU tycker att det är viktigt med ett effektivt system för att skydda personuppgifter. Det är naturligtvis ett krav man kan ställa (såvida man inte menar att man slipper ansvar då). Men de flesta av oss känner t.ex. till att databaser läcker, en association jag gör eftersom databaser nämns. Menar man att man ska hoppa över integritetskränkande lagar om man konstaterar att det inte går att skydda informationen? Eller menar man att integriteten inte kränks av informationsinsamlingar såvida det inte läcker? Och vad tusan är “integritetsskyddet” egentligen?

Eftersom nu våra politiker verkar ha fått för sig att de måste utsätta oss för telekompaket, stockholmsprogram, datalagring, FRA-spaning… Jag skulle vilja veta vad de anser är en bra gräns för när det är okej att medborgare som inte begår brott trots det konsekvent behandlas som brottslingar. I siffror kanske rent av. Hur många brott måste lösas för att en integritetskränkning ska vara acceptabel? (C) efterlyser nämligen en utredning angående detta.

Det finns för övrigt redan siffror från Tyskland där man konstaterat att 0,006 procent fler brottsfall löses med hjälp datalagringen. Statistiskt betyder det att 1,7 fler poliser skulle kunna åstadkomma samma resultat helt utan integritetskränkningar. Konsekvenserna för hur det påverkar människors vardag finns också dokumenterade. Är det acceptabelt?

Jag undrar precis som nef vad kategorisering innehär i det här fallet?

Infallsvinkel rotar lite i Piratpartiets ställningstaganden kring patentfrågor.

Apropå våldtäktsdebatten hoppas jag att ingen missar Niklas Hellgrens inlägg i frågan.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , ,