Blev tipsad om det här inlägget. Ett sånt där som ger en hopp om mänskligheten — varför inte kunna mötas även om det beror på att man bråkat. Vet inte om det var det eller kaffet som gjorde att jag känner stor kärlek för internet idag. Eller att det är hotat, på riktigt, som gör att jag uppskattar nätet extra mycket och vill kämpa för dess fortlevnad.

Ibland kan man kanske tycka att anonymitetsdiskussioner och yttrandefrihetsdebatter kan se ut som att ge taskmörtar “rätt att vara mobbare”. Men det handlar om så mycket mer, om att kunna mötas utan att vara övervakad eller kontrollerad, att kunna hitta likasinnade såväl som testa sina argument. Själv känner jag ofta stor glädje och tacksamhet över att kunna kommentera något jag har en åsikt om.

Det händer att vi reagerar småsint, överdrivet detaljfixerat eller så över inlägg runt om — men egentligen är det lite cool att ens möjligheten finns. För där jag befinner mig i livet ser jag det som en förmån, jag tar inte det här för givet på något vis. Tänk er att inte _kunna_ kommentera eller ens läsa synpunkter ni inte håller med om framöver?

* * *

Andra bloggar om: , , , , ,