Jag brukar oftast gå i lite försvarsställning när ämnet näthat kommer på tal. Folk i allmänhet är bra människor — vi vet lite olika om saker, men vi “bryr oss om” och gnetar på bäst vi kan. Det är så jag känner och alltid försöker påminna mig när jag läser kommentarer som upprör mig på något vis.

I det stora hela har jag inte upplevt näthat existera i någon större utsträckning, för jag har ansträngt mig. Jag tänker, “vi har olika sätt att uttrycka oss på”. Tar ett djupt andetag (beroende på graden av upprördhet) och försöker läsa igen, kanske förstå lite bättre. Går jag bet, frågar jag. Någon enstaka gång ventilerar jag den i mitt tycke provocerade ilskan i kommentarsfältet. Men på sistone har jag börjat känna annorlunda.

Låt mig bortse från att online, blir någon enstaka gång för en väldig massa människor, ganska vanligt. Att det på något vis skulle kunna vara matematiskt förklarligt. Varför har det på sistone känts som att folk är fullständigt galna? Kommentarsfälten formligen dräller av översittare och oemottagliga människor som tjatar om att andra ska lyssna, upplever jag det som. Det svinas å det grövsta emellanåt. Genom en möjlighet som egentligen är helt fantastisk — att kunna vara med och påverka.

Har jag fått hybris och tror mig vara bättre än andra? Har jag slutat anstränga mig? Eller, nästan värst, har jag gått in i någon form av svacka och blivit överkänslig? Njae, inte för att jag är supermänniska, men jag känner mig rätt nöjd med tillvaron, trots att några småsaker säkert kunde vara bättre. Men, tvivlet har funnits där det sista halvåret eller så, väldigt irriterande eftersom det då nästan blir självuppfyllande.

Så härom kvällen började en tanke spira, äntligen. Har hur länge som helst, känns det som, funderat på hur jag ska kunna fortsätta ha förtroende för mina medmänniskor. Jobbigt att erkänna, men jag har verkligen mått lite halvpeck pga detta. Helt plötsligt börjar jag förvandlas till en av de där småsinta personerna som demoniserar mänskligheten och hojtar “näthat”? Ironiskt nog — och det är skönt att man kan garva mitt i alltihop — har jag kommit på mig själv med att reagera med näthat för att jag upplever näthatet vara så närvarande. Häpp, liksom.

Att jag hittade ett spår bort, var rena rama flaxen (men har nog att göra med att jag börjat socialisera lite via twitter). Jag insåg att jag, de senaste två-tre åren, ändrat mina nätplatsvanor sakta men säkert. Jag hänger inte på communities längre, i samma utsträckning som jag gjorde förr. Chattarna jag hängt i, handlar om politik och rädsla för kontrollsamhället, tiden för nördigt tv-serieprat el.dyl. har liksom smält bort.

Även om det är ofta roligt, i grunden underbara människor som hänger där, så blir det ibland — ptjaa, ofta faktiskt — ganska “arg” stämning; målmedveten. Som ett jobb, nästan. I bloggarna är jag gäst hos någon, vi är inte i ett gemensamt utrymme. Och så följer jag med mycket mer i tidningarna, på de politiska sidorna framför allt och i kommentarsfälten där.

I det offentliga samtalet om politiska ting är man inte vän med någon annan, generellt sett. Även om säkert flera letar efter likasinnade handlar det sällan om att odla förståelse i politiska sammanhang. Man är inte sällan arg, frustrerad och lägger kanske t.o.m. den där enstaka ilskna kommentaren just där.

Jag har helt enkelt tappat bort mina sociala, mera kärleksfulla, sammanhang online. Det här är säkert självklart för ganska många, men jag har kommit på att jag saknar “community”-känslan. På ett community känner man varandra för att man velat lära känna varandra, inte för att trängas om utrymmet för att märkas.

Samtidigt som jag känner mig lite naiv som inte förstått det tidigare, är jag lite glad. För min första instinkt behöver jag inte omvärdera längre. Folk är bra. Det är inte erat fel att jag irrade bort mig. Fortfarande blir jag lite ledsen när jag läser en del kommentarer, det tog lite tid för mig att komma hit och lär väl ta lite tid innan jag hittar tillbaka till balansen. I boxningsringar slåss man, det är inte konstigt alls. Tricket är att inte bosätta sig där.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , , ,