Det var som bekant en god nyhet som ramlade in härom dagen — Ephone behöver inte lämna ut abonnemangsuppgifter till Bonnier et al. Det handlar inte om att lagen inte funkade, utan att rättssäkerheten gjorde det. Eftersom det som hittats på en server inte var tillgängligt för alla, eftersom upphovsrättsorganisationen brutit sig in olagligen för att inhämta information, så föll deras begäran. Vi är ett tack skyldiga till Ephone som orkade streta vidare med detta.

Intressant är det också att läsa Ifpis uppgifter om att det fildelas friskt trots Ipredlagens första rapporterade framgångar. Jag har väntat på den här typen av rapporter från dem. Det var ju aldrig tänkt att Ipred-lagen i sin nuvarande utformning skulle räcka. Skenet av att det var en framgång att ursäkta att få igenom detta första steg byts nu (schemalagt) ut till motsatsen för att få igenom nästa. Ipred 2 ligger i faggorna, med fängelse som påföljd till upphovsrättsintrång, tillsammans med ett antal andra förslag på regleringar. Detta måste motiveras så varför inte sälja ut sin egen lobbyframtagna lag och börja marknadsföra att starkare nypor krävs, tänker jag.

Så landar vi på ACTA.

Ibland vill jag skrika på hjälp, men konstaterar att det finns liksom ingen kvar som är villig att ställa upp. När 43 personer bjöds in för att få _se_ ACTA-avtalet var de tvungna att skriva på papper om att inte berätta något om informationen de tagit del av. Ett citat:

People have a right to know what their government is doing, not just some people, not even government-chosen representatives of the people. It is self-evident that ad hoc processes to choose a few public interest representatives to comment on material, to counterbalance the broad sharing of the material with a wide swath of self-interested corporations is a deeply flawed process. Public interest groups have different interests, orientations, conflicts and areas of expertise. Worst of all in this process is the conceit that USTR should be selecting who sees policy proposals that will have far-reaching and long-lasting effect on how information and knowledge is shared (or enclosed and monopolized) around the world. This should be part of an open and public debate, full stop.

Ett internationellt handelsavtal som ska gälla globalt får inte analyseras och debatteras. Det är ett sorgligt tecken i vår tid där politiker i allt större utsträckning behandlar befolkningen som om de är fiender. Där de inte vill vara transparenta själva men kräver det av medborgare. Att det över huvud taget är lagligt att förbjuda allmänheten att ha insyn i lagstiftningsprocesser på den här sidan av 2000-talet är skamligt.

Om några veckor ska förhandlingarna fortsätta i Seol i Korea. Man kan ju hoppas, men vi får nog inte veta vad avtalet innehåller då heller.

* * *

Andra bloggar om: , , , , ,