hautakynttilaNu har alliansen gjort det, vi har väntat, några av oss hoppades t.o.m. in i det sista. Trots alla förberedelser för att det skulle bli så här, så känns det tungt. Niclas skriver vackert och avslutar med tyngden som kändes efter Olof Palme blev skjuten. Man kan tycka vad man vill om Palme, men som historisk milstolpe är detta så tungt och så stort och vår framtid har förändrats på ett mycket allvarligt sätt.

Alla känner inte av det här allvaret, alla har inte haft möjlighet att sätta sig in i och läsa om problemen med lagen. Alliansen har ju trots allt inte ens ärligt informerat Sveriges befolkning att det handlar om massavlyssning. Vi på gräsrotsnivå har gjort så gott vi kunnat, men det har inte riktigt räckt till mellan blöjbyten, arbeten, liv och studier.

Förväntningarna på det röda blocket kommer att vara stora. Mehmet Kaplan (MP), Kalle Larsson (V) och inte minst Alice Åström (V) — gjorde starka insatser i debatten före voteringen tillsammans med flera andra, inger lite hopp. Socialdemokraterna känns mindre tydliga.

Det handlar dessutom inte bara om FRA-lagen, utan attityderna till de samlade lagar som har till avsikt att upphäva rättssäkerhet och privatliv. Trots fantastiska insatser från ex. Sossar mot Storebror, har inte partiet profilerat sig i de här frågorna på ett lugnande sätt. Även inom alliansen har ju representanter grupperat sig och motsatt sig den här utvecklingen utan att lyckas som gårdagen står som horribelt bevis för.

Trots tyngden finns det ett annat sorts hopp emellertid, än det jag sträckt mig efter de senaste veckorna, då jag hoppats att några alliansledamöter fler än modiga Camilla Lindberg skulle lägga ner rösterna — vi har ett val nästa år. Varje gång något sådant här händer ger fler upp och inser att man måste lyfta in de här frågorna parlamentariskt själva.

Partister från båda sidor om blocken förenades och vi förlorade visserligen den här striden — men slaget är inte över. För det är så — vill man ha något gjort ordentligt måste man göra det själv. Borta är nu möjligheterna att lägga förtroende och ansvar hos alliansen. Att lägga det ansvaret på det röda blocket är för några av oss en chansning som vi inte känner att vi har råd med i dagsläget.

Idag börjar kampanjen för att lyfta in Piratpartiet i riksdagen 2010 på allvar. Har du möjlighet att hjälpa till med detta på ett aldrig så litet sätt, så gör det. Förvänta dig inte att någon annan kommer att göra det åt dig. Många bäckar små kommer att så småningom bilda den fors som behövs för att riva upp de lagar som försämrar våra liv.

Jag måste nämligen ha något att hänga upp mina förhoppningar på och det är därför jag gör det själv. Aldrig ger jag upp. Aldrig. Vi vanliga svenssons är inte satta på denna jord för att kontrolleras och styras. Det finns inga gudomliga regler som säger att jag måste ställa upp på detta.

Jag tänker sätta mig på tvären hela vägen, mitt privatliv är inte makthavares egendom — det är mitt och jag kommer att slåss för att det förblir mitt. Jag hoppas jag får sällskap.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , , ,