Tuva Novotny står för otroligt tänkvärd läsning. (Tack för tips, jeffer)

I mitt yrke som skådespelare möts jag ofta av en medial oförståelse för min privata kamp för just privatliv. Jag vägrar konsekvent uppge personlig information, eftersom jag trots min yrkesmässiga offentlighet i grund och botten hävdar min rätt till privat sfär, min rätt till existens utan övervakning. För en integritetsvärnande konstnär har FRA-debatten, i kölvattnet av TPB-rättegången, varit ett uppvaknande.

Ja jäklar i min låda, vad bra läsning det här var också. Nicklas Lundberg imponerar, som så många gånger förr.

Frågorna om hur politikens former förändras i nätverkssamhället kommer ibland i skymundan av diskussioner om innehållet i politiken. I själva verket är det två konversationer som vi måste försöka ha samtidigt. Vi kan inte förstå vad ett förslag om informationskontroll eller övervakning verkligen betyder om vi inte utgår från att den politiska makten kommer att utövas på ett helt nytt sätt i framtiden.

Jag läser Gudrun Schymans gästinlägg på Arvid Falk och kom på mig själv med att sakna den här sortens tydliga, ideologiska språk i den allmänna politiska debatten:

På s-kongressens första dag ser jag (Rapport, SVT) att Mona Sahlin tar bestämt avstånd från tanken på arbetstidsförkortning. Nu ska fler jobba mer och längre. Jag håller med om att fler behöver jobb och att det finns många som kan arbeta längre än 65 år men det kräver att arbetslivet är organiserat så att det är mänskligt hållbart. Livet ska inte anpassas efter arbetslivet. Arbetslivet ska anpassas efter livet.

* * *

Andra bloggar om: , , , , ,