Staffan Jonsson, 15 år, har skrivit en krönika som skoluppgift och frågade om den inte kunde få bli en gästblogg här hos mig. Det är mig ett sant nöje såklart eftersom det i dag dessutom är hans ettårsdag som medlem i Piratpartiet!

GÄSTINLÄGG: Denna konversation utspelades hösten 2008:

– Jo, jag kan väl påstå att jag känner honom…
– Jaha, hur då då?
– Har snackat en del med honom på internet.
– Äh, man kan inte lära känna någon över nätet.

Först vill jag förklara en sak som kan verka konstigt för vissa. Jag vill förklara begreppet “köttvärld”. Jo, jag vet, det låter lite konstigt, men ge mig tid att förklara. Anledningen till att man använder begreppet köttvärld, är för att särskilja det som sker då man kan mötas ansikte mot ansikte, eller det som sker då man möts sinne mot sinne (ibland kallat “på nätet”).

Jag tror jag var 8 eller 9 år gammal, kanske yngre, då vi fick ADSL-anslutning hemma. Detta ledde till att jag spenderade mer och mer tid framför datorn. Där jag utforskade det stora nätverk som vi brukar kalla för internet, interwebs, internets, etcetera (kärt barn har många namn). Främst höll jag till på det som generellt brukar kallas för internet, på webben, men efter ett tag höll jag även på med IRC, ett nätchattsystem som är äldre än webben.

Jag skaffade mig nya bekantskaper på nätet – till exempel Hans, en några år äldre datanörd från Skåne. Man kan nog säga att det var han som blev min första riktiga chattkompis. Vi höll nästan daglig kontakt under en längre period (ca 1-2 år). Jag chattade även en del med hans tvillingbror Hugo, men det var mest med Hasse som jag chattade med, men kontakten vi hade blev allt mer sporadisk. Vi vandrade väl vidare på nätet åt varsitt håll.

Senare träffade jag på Lars, en IT-konsult från Malmö, från samma krets som Hasse. Vi chattade mest för några år sen, men vi har en del kontakt än idag. Han var den första från nätet som jag träffade offline. Jag minns det som om det var igår. Jag visste inte riktigt när han skulle dyka upp, så jag satt och väntade på honom inne på ett kafé. Plötsligt så dök det upp någon som såg bekant ut, vi stod och kollade på varandra i ca 15 sekunder tills han sträckte fram handen och sa: -Staffan, antar jag? Vi gick sedan och satte oss och pratade vid ett bord. Tyckte att han var sig lik även i köttvärlden. Under samma vecka skedde redan mitt andra köttvärldsmöte med en individ som jag bara hade haft onlinekontakt med.

Jag måste säga att detta var en brytpunkt för mig, för ungefär samtidigt gled min internetidentitet allt mer ihop med mitt jag i köttvärlden, för jag försökte hålla isär min identitet på nätet och den offline. Jag skulle inte påstå att jag spelade någon annan men jag försökte ändå hålla identiteterna åtskilda. Idag när det knappt inte finns någon åtskillnad så har jag mer eller mindre tagit steget fullt ut. En del påstår att det mer eller mindre att det på internet bara finns en stor mängd falska människor som bara är ute efter att lura en, men i ärlighetens namn, de finns ju i köttvärlden också.

För mig så har internet varit ett väldigt bra sätt att utvecklas som person, då jag stammade rätt ordentligt för några år sen så sökte jag mig till nätet. Idag då jag har mycket bättre kontroll över stamningen så har jag både en fot online och en offline med bekanta från bägge håll. Internet har varit positivt för min egen utveckling och är det även för andra ungdomar idag i stor utsträckning.

En majoritet av dagens föräldrar tror att inte internet är på riktigt, de klagar på att vi ungdomar är osociala när vi sitter vid datorn och spelar online, chattar eller vad vi kan tänkas hitta på. Internet ÄR på riktigt. Här kan jag bara citera “The Pirate Bay”-rättegången:

Håkan Roswall, åklagare:
– När träffades ni för första gången IRL?
Peter “brokep” Sunde Kolmisoppi:
– Vi använder inte utrycket IRL, in real life. Vi säger AFK, away from keyboard.
Håkan Roswall:
– Då är jag lite föråldrad.
Sunde Kolmisoppi:
–Ja.

Avslutningsvis vill jag börja med att konstatera att det går att skaffa sig vänner över nätet samt att internet är oerhört viktigt ur en social synvinkel, men köttvärlden får ej glömmas bort. Samt att dra en liknelse med föräldrarna till de tonåringarna för någon generation sen, de såg det mer som att dåtidens ungdomar pratade mer MED telefonen, än I telefonen. För oss ungdomar idag och för ungdomarna då var och är det samma sak.

/Staffan “saffecool” Jonsson

* * *

Andra bloggar om: , , , ,