Jahaja — i morgon bitti drar teknikerna ut och kopplar in kablarna för FRA. Det känns… ärligt talat så är jag förvånad att jag fortfarande KÄNNER något över huvud taget. Jag råkade säga på jobbet “i morgon kopplas FRA-kablarna in“. Nån frågade “vad innebär det?” och jag blev lite ledsen. Min arbetsplats är inte stället jag predikar på, det är bloggen till för, men ändå. Min förklaring om att från och med i morgon massavlyssnas svenska folkets kommunikation bemöttes med tystnad.

Jag vet inte om det innebär att jag behöver förklara mer, eller om det innebär att han inte tror mig, eller om det är så att han tycker det är bra. Alla de här olika inställningarna har man ju stött på genom åren. Första gången jag berättade för en annan människa i vardagen om FRA-lagen, så anklagades jag för att ljuga. Hon vägrade acceptera att ett sådant lagförslag ens skulle existera. Förhoppningsvis har hon läst lite mer om lagen genom åren som gått sedan dess — men jag kan inte veta såklart.

När det har debatterats om lagen har det varit ganska höga trösklar inte minst. Jag som insatt har till och med haft svårt att förstå emellanåt. Det juridiska som Mark Klamberg tacklade, det tekniska som jag mest lutade mig mot Mikael Nilsson och Anna Petersson för att förstå. Det politiska har kanske varit svårast av allt att förstå, där tvärtomspråket introducerades för att stanna.

Framöver kommer det bli allt vanligare att lära sig att kryptera, att gömma sig. Vad det skapar för ringar på vattnet för samhället i stort kan jag bara gissa mig till. Men jag har tidigare berättat om kvinnan jag mötte från andra sidan järnridån som aldrig skulle få för sig att vara öppen och ärlig eftersom det hade hon lärt sig i den kultur hon kom ifrån. Våra ungdomar växer nu upp i ett samhälle där det anses “normalt” att vara övervakad, avlyssnad och dokumenterad vad de än gör framöver. Det kommer aldrig att ta bort behovet av att vilja förhålla sig privat. Kanske är vi de sista generationerna som kommer ha åsikter öppet.

Vi har så mycket att sörja idag. Så mycket, misstänker jag, att inte ens vi som är “insatta” ser konsekvenserna fullt ut.

I morgon fyller Oscar Swartz år, det kommer det kännas märkligt ironiskt att gratulera. Tack för allt ditt engagemang Oscar utan fortbildning från dig och andra hade inte jag vetat att det var viktigt att kämpa. Vi är många som kämpat dessutom. Från alla politiska håll och kanter samt fler därtill. Många, många har på sina sätt försökt att förhindra det som genomförs i morgon.

Det ska ni alla ha all heder för.

* * *

Missa för övrigt inte Jardenbergs postning med ett brev Jan Rosén skrivit.

* * *

Andra bloggar om: , , , , , ,